Elden

Sö RN jog PRESENT z a ä > åra Srypgön are ma Bs Arr 24 PORN ov 2 RRD NR SNRA NAT BAND RYMT Rörtrnie i RETA ANA SETEESKP SN SNEAKERS Mä FR RES SG | - ; EJ sl

nr, dr RS SOA HR RR be Tar NP PENSSS tö e NR Aes SEI Re tieNeTi R PA ro AA YC

38 3 ELDEN.

ende framgår emellertid, att kväfvet i luften icke har någon egentlig betydelse för vårt lif, utan att det endast är syre, som vi nödvändigt behöfva. HSyret har därför äfven kal- lats »Zifsluft> — liksom det kallades »eldsluft>, emedan - det var nödvändigt för att underhålla eld. Kväfvet åter har fått sitt namn på grund af att det i rent tillstånd åstadkommer kväfning genom syrebrist. |

Vi andas omkring 17 gånger i minuten och intaga för hvarje gång ungefär en half liter luft; på ett dygn andas vi ut 440 liter kolsyra. På samma sätt som måän- niskor andas däggdjur och fåglar, och alla andra djur af- skilja också kolsyra vid andningen. Om vi nu betänka, att tusentals millioner varelser sålunda ideligen sända ut kolsyra i luften, så kunna vi med skäl fråga: men finnas då icke massor häraf i luften? Vi skola göra ett försök till för att besvara detta.

Försök 11. Häll ut resten af det klara kalkvattnet 1 ett glas och låt det stå en kvarts timme. Vi finna då, att på ytan har bildats en tunn, hvit hinna. Denna hinna utgöres af samma ämne, kolsyrad kalk, som bildades när vi blåste utandad luft genom kalkvatten; om vi skaka om glaset så att hinnan går sönder, grumlas vätskan. En mycket ringa mängd kolsyra finnes sålunda i luften.

I 10,000 liter luft finnes 4 liter kolsyra; i den utandade luften finnes 100 gånger så mycket, sålunda 400 liter på 10,000 liter, eller den mängd luft vi utandas på något mindre än 1 dygn. Att kolsyrehalten i luften, oaktat den ständigt fortgående bildningen af denna gas ej är större, beror däraf att kolsyra förbrukas dels genom växternas lifsförrättningar"), dels också genom kemiska förlopp i stenriket, hufvudsakligen kalkstensbildning. Kol- syran befinner sig sålunda i ett ständigt kretslopp: ur luften upptages den af växterna; när dessa ätas af djuren, kommer kolet in i deras kroppar, hvarur det vid andningen åter afskiljes i form af kolsyra.

”) En redogörelse härför finnes i Verdandis Småskrifter n:o 27— ' 28, Växternas skyddsmedel mot ytttervärlden, sid. 11 och 12.