Om den etiska seden

såsom bestämningsgrunder för viljan höra de dock till själslifvet, och såsom dettas tillhörigheter höra de äfven till menniskans inre. På grund häraf måste det i all sed finnas något konstant, och då seden är en viljeverksamhet, måste det i all sådan viljeverksamhet, som är sed, finnas något mer eller mindre stabilt, som väl icke bibehåller sig under all vexling, men dock har ett relativt bestånd.

Till seden hör vidare något yttre och sinnligt, som gör henne märkbar. All verksamhet förutsätter något yttre, inom hvilket hon framträder och verkar. De förändringar, som hon inom detta yttre åstadkommer, utgöra det yttre moment, genom hvilket hon blifver märkbar. Det yttre, inom hvilket seden såsom viljeverksamhet framträder och verkar, omfattar menniskans egen lägre natur och den yttre natur, som utgör den omgifning, i hvilken hon såsom fysisk varelse lefver. Närmast och omedelbart är det inom menniskans egen lägre naturs område, som de till seden såsom hennes yttre moment hörande verkningarne åstadkommas. För dessa verkningar förutsattes bestämbarhet hos det yttre till öfverensstämmelse med sedens inre och konstanta moment, viljeverksamhetens konstanta bestämningsgrund. Härför fordras det yttres föränderlighet, men tillika en samstämmighet och samhörighet mellan det inre och det yttre, som icke är tänkbar utan att de i grunden höra till ett och samma hela eller hafva sin grund i ett och samma väsende.

Den såsom det tredje momentet i seden ställda enheten af de båda föregående momenterna är till sin möjlighet gifven genom det yttres bestämbarhet och samhörighet med det inre. Förverkligad blifver hon genom menniskans vilja, då denna förändrar verksamhetssättet hos något yttre till öfverensstämmelse med en vald bestämningsgrund och då det genom förändringen gifna verksamhetssättet fått formen af en konstant viljeverksamhet.

Enligt Aristoteles är, såsom ofvan blifvit anfördt, den fulländade sedligheten gifven endast der friheten sjelf har blifvit natur. En sådan frihetens öfvergång till natur tillkommer ock seden. Det är genom den fortsatta fria verksamheten, som denna öfvergång beredes. Genom den öfning, som den fria verksamhetens fortsättning medför, vinnes vana, och derigenom får