Om den etiska seden

och sed, icke är omedelbart gifven, utan måste genom öfning åstadkommas. Deremot är den viljeyttring, som framgår af den sedliga viljan, icke tänkbar utan den konformation af verksamheten, den samstämmighet, som utmärker seden. Hos den sedliga viljeyttringen är ock samhörigheten med andra sedliga viljeyttringar omedelbart gifven i och med hennes aktuela framträdande. Derför kan man säga, att hon omedelbart har ändamalsenlighet. I hennes aktuela förnuftighet ligger ock att hon är konstant. Det lefnadssätt, som i henne framträder, är sålunda omedelbart ett konstant harmoniskt lefnadssätt och har derför karakteren af sed.

Kn förutsättning för denna den sedliga viljeyttringens karakter är den utvecklingsgrad, som fordras för förnuftets aktuela framträdande i menniskans lif. Förr än menniskan uppnått en viss grad af medvetenhet och frihet, kan förnuftet icke aktuelt framträda hos henne. Härtill fordras att hon till en viss grad gifvit sin sinnliga verksamhet den konstans, genom hvilken denna får formen af vana och sed. Först sedan en sådan form är gifven åt sinnligheten, är hon tillgänglig för förnuftig bestämdhet. Först dá har hon den bildbarhet, som fordras för att kunna ombildas till samstämmighet med förnuftet eller närmare bestämdt med den sedliga viljan. Derför verkar den sedliga viljan omedelbart endast på de momenter hos menniskans vilja, som fått denna högre form. När hon verkar på dessa såsom organiserande vilja, går hennes verksamhet ut på den sinnliga sedens ombildning till öfverensstämmelse med det högsta goda. Dermed införes en ny sed, ty endast genom införande af en sådan kan den sinnliga seden ombildas. Hvarje sådan ombildad sed är en form af sinnlig förnuftighet eller af menskligt lif, i hvilket sinnligheten och förnuftet kommit till harmoni derigenom, att sinnligheten blifvit ombildad af den sedliga viljan. Genom den sålunda gifna sammanslutningen mellan de lägre sinnliga och de högre förnuftiga momenterna är menniskan såsom sedlig ett aktuelt organiskt väsende och såsom sådant väsende har hon ock ett harmoniskt lefnadssätt, som omedelbart framgår af hennes organisation eller af hennes organiserande sedliga vilja.

Det utmärkande för den sedliga organisationen och det af henne framgående lefnadsättet är innerligheten i förbindelsen