Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

konungen hade sett uppväxa omkring sig ett nytt slägte, hvars fordran på genomgripande reformer han hvarken kunde förstå eller ville rätta sig efter, och efter 1838 års förargelseväckande uppträden kom 1840 års riksdag och beredde den gamle krigaren den ena förödmjukelsen efter den andra. Klandret blef alt närgångnare, ropen på abdika-tion alt högljuddare och som ofta nog händer, glömde man nu bort en hel del af det goda som han verkligen skänkt landet, derför att han icke själfvilligt afstod ifrån makten, eller ville släppa tyglarne lösa för alt det nya som ville fram, och som han, åttioåringen, hvarken kunde anse godt eller nödvändigt. Men just detta klandrets alt bittrare uttryck och alt starkare hänsynslöshet, framkallade slutligen en reaktion, och man började tycka att en regering, som skaffat landet ett trettioårigt yttre lugn och inre välstånd, väl icke ändå kunde vara så alldeles blottad på förtjänst, som en och annan af de häftigaste oppositionsmännen ville låta påskina.

Den reaktion som på detta sätt väcktes till förmån för den gamle krigarkonungen, fick sitt vackraste och mest tilltalande uttryck i de festligheter som firades på Kongl. teatern, der den 6:te Februari 1843, tjugu femte årsdagen af hans uppstigande på tronen, firades med en galarepresentation, vid hvilken uppfördes bland annat Ett nationaldivertissement i 1 akt med ord af Bottiger och musik af Johan Berwald, samt den ll:te derpå