Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

Den första svenska operan.

Det dröjde häller icke länge förrän det fattade beslutet sattes i verkställighet. Att konungen dervidlag gick en helt annan väg, än den outtröttlige förkämpen Stenborg tänkt sig, låg till en icke ringa grad i förhållandenas natur och kanhända äfven i Gustafs egen personlighet.

Att den praktälskande, nyss från sina resor återkomne, konungen satte upp en opera i stället för en dramatisk skådeplats, bör icke förvåna, när man besinnar huru denna art af scenisk framställning omhuldades af de tongifvande hofven i Europa, hvilka han nyss besökt. Han ansåg att svensken behöfde »ingå försoning med sitt modersmål» som, jemfördt med franskan, ännu var rått och outveckladt, att det först borde läggas under musiken, för att med dess tillhjälp vinna gehör och terräng — och det är icke alls otroligt att han hade rätt. Om man betänker att de ton-