Sida 8
Inledning.
Gustaf III:s operahus skall jämnas med jor-den, sedan det i öfver ett sekel varit ett värdigt tempel för fäderneslandets sånggudinnor. Det är rika minnen, som fästa sig vid dessa murar, nu undergräfda af den allt frätande tiden; minnen af skiftande slag, men alt för lysande för att icke uppbevaras för kommande slägten.
Det ligger ett egendomligt, trollskt skimmer af sammanväfda löjen och tårar öfver detta monument från den glada gustavianska tiden! Går man förbi det en vinternatt, när månen strör sitt silfver i den förbiilande strömmen, tycker man sig se lätta skuggor sväfva förbi de höga fönstren i den kungliga våningen, spridda toner af en siratlig menuett eller en lekande rigaudon leta sig ut i den kalla vinterluften; men inom kort förstummas glädjen och man tycker sig se ett tyst sorgetåg ringla sig fram öfver den snöhölj da bron hän mot den
Hedberg, Operahuset. 4
