Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

nytt voterade sitt gamla anslag af 60,000 kronor, ett teaterkonsortium bildades i ändamål att ombygga operahuset och inrättade i denna afsigt ett obligationslån med premievinster, och den nyss förut så omedgörliga kommunalrepresentationen ingick nu villigt på att inträda som garant för förbindelsernas ordentliga uppfyllande.

De tvenne första åren ledde nu den nye di-rektören-kapellmästaren företaget helt och hållet som enskild affär, och det visade sig till allmän förvåning att denna icke allenast bar sig, utan äfven lämnade ett icke obetydligt öfverskott. Att den gjorde detta det andra året, sedan riksdagens anslag ånyo tillkommit, var ju icke så mycket att undra på; märkligare och om de förändrade omständigheterna mera tydligt vittnande var det, att den gjorde det det första. A andra sidan ligger det ju dock i sakens natur att ett enskildt företag, skall i afseende på ekonomien ställa sig gynsam-mare än ett allmänt; dels derför att anspråken på ett sådant aldrig kunna blifva så högt uppdrifna som på en statens institution; dels också derför, att rädslan för ett totalt upphörande af hela inrättningen betydligt nedsatte de förut högt tilltagna anspråken på löneförmåner för de uppträdande; dels också — och detta icke minst, — derför att med sjelfva lokalen och materielen, fick den raske entreprenören äfven öfvertaga en stam af värdefull repertoar, med hvilken han mer än väl kunde möta det första spelårets anspråk hos både publi-