Sida 142
Den nya Operan
sig göra, måste man vara de män tack skyldig, hvilka stälde sig i spetsen för det svåra företaget att skaffa Sveriges hufvudstad en tidsenlig lyrisk scen i stället för den gamla. Ledsamt är att företaget fått en något obehaglig bismak derigenom, att det af statsmakterna för öfrigt så strängt utdömda lotterivinstbegäret tagits med som lockfågel för det allmänna intresset, och att man icke kunnat bygga ett nytt operahus endast för konstens skull.
Det såg också i början ut, som om affärens räntabilitet skulle sättas i främsta rummet, och att konsten sjelf endast i det andra skulle komma i åtanka vid den nya byggnadens uppförande. Man ämnade nämligen, enligt det första förslaget, förlägga det nya Operahusets projekterade bank- och affärslokaler åt Gustaf Adolfs torg och flytta ingången till skådeplatsen ned åt Karl XJI:s torg, något som i vår och mångas tanka hade varit helt och hållet bak-vändt, i ordets egentligaste bemärkelse.
Det är nämligen icke af så ringa vigt som kanske mången tror, i synnerhet på platser der teatern icke ingår i allmänna medvetandet som ett af lifvets nödvändighetsvilkor, att den lägges i en stråkväg och icke vid en promenadplats som endast tillfälligtvis besökes. Det fins ju också exempel på att man hos oss lagt teatrar vid bakgator, men detta hämnar sig alltid. Och hur besökt Karl XII:s torg än är vid vissa tider på dygnet, så är det likväl ingen stråkväg, och allra minst är detta
Källa: Project Runeberg ·