Sida 49
Återuppståndelsen
men med ekonomien blef det fortfarande lika illa, om inte sämre än förut. Den nyvalde kronprinsen, Karl Johan, hade under åren 1811— 15 kommit teatern till hjälp med gåfvor till ett sammanräknadt belopp af öfver 50,000 riksdaler; men de nödvändiga utgifterna öfverstego likväl betydligt tillgångarne, hvilka lidit ansenligt afbräck genom myntvärdets fall och genom att recettinkomsten gått ned under krigsåren 1813 och 14.
Man måste derför vid 1815 års riksdag väcka motion om förhöjdt anslag till kungliga teatern. Med ständernas bifall förordnades nu att af inkomsterna från St. Barthelemy skulle 45,750 riksdaler årligen utgå till teaterns underhåll, hvarjemte samma år utbetalades 36,000 riksdaler och 1816 30,000 riksdaler till gäldande af inrättningens skulder. Men efter tre års förlopp började Barthelemy-fon-den att sina ut, och vid 1818 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t ständerna att bevilja ett lika stort anslag af allmänna medel. Som svar härå anvisade ständerna den begärda summan, 45,750 riksdaler för året 1818, men med uttryckligt förbehåll att staten derefter befriades från hvarje annan utgift till teaterns behof, än det sedan lång tid tillbaka utgående anslaget af 6,750 riksdaler om året, jämte lösen för 200 famnar ved.
För att likväl visa att inte alt intresse för Gustaf IILs skapelse slocknat hos landets fäder, hemstälde riksdagen till Kongl. Maj:ts nådiga öf-
Källa: Project Runeberg ·