Gustaf III:s operahus och dess minnen. Några samlade blad

Riksdagen sammanträdde och beviljade för en gång ett särskildt belopp af 24,000 riksdaler, men besvarade med ett bleklagdt nej hvarje förslag om stående anslag för upprätthållandet af nationalsce-nen och det såg återigen ut som om fäderneslandets sånggudinnor skulle blifva husvilla och denna gång för alltid. Men när nöden var som störst var också hjälpen som närmast, och äfven denna gång var det kunglighetens behof af lysande festtillställningar, som räddade situationen.

Det var i anledning af kronprinsens förmäl-ning och hans hitkomst med sin unga, förtjusande brud hvilken, beledsagad af brudgummens moder, gjorde sitt inträde i Sveriges hufvudstad på sommaren 1823, som konungen ville gifva några galaspektakel. Emellertid befann sig teatern genom den förut omtalade uppsägningen, hvilken trädde i kraft den l:sta Juli, i ett sådant upplösningstillstånd, att direktionen måste sända omkring listor med anhållan om den uppsagda personalens skriftliga löfte om att biträda vid dessa representationer. De flesta af dem ingingo också villigt på det begärda, men hela proceduren syntes Karl Johan så förnärmande både för den kungliga värdigheten och för teaterns anseende, att han ånyo beslöt att låta teatern fortfara, och frikostig som han var, när han ville vara det, iklädde han sig icke allenast personligen teaterns skuld, utan höjde på samma gång sitt enskilda bidrag till 54,000 riksdaler årligen. Och, hvad som var ändå bättre