Sida 65
Förste direktörerna vid Operan
grefve Johan Karl Puke, som kom direkte från Lifgardet till häst, och efter hvad man påstår, förde med sig åtskilligt af tonen och sättet från kasernen och rekrytexercisen direkte in i sånggudinnornas boning. De trifdes icke häller länge tillsammans, ty redan efter tvänne år aflöstes den stränge militärchefen af en musemas älskling och erkände beundrare, kammarherren, en af de 18 i Svenska akademien, Bernhard von Beskow, hvilken, märkvärdigt nog, dock icke längre än i knappa ett och ett halft år stod ut med att umgås med några af de nio så intimt, som han nu måste göra. Eller kanske var det icke så märkvärdigt att skalden, hofmannen, vitterhetsälskaren och den Schil-lerske dramaturgen icke kunde vara väfd till det tyg, som teaterdirektörer sömmas af. Han var van vid att se sånggudinnorna i högtidsdrägt; i negligé hade han icke haft tillfälle att se dem förr, och alt det trassel, som de sålunda travesterade damerna beredde honom, skaffade honom till och med en nervfeber på halsen. Han öfvergaf dem derför så fort som möjligt; men hade likväl under tiden hunnit upptaga Beethovens Fidelio och på svensk scen inplantera den moderna vådevillen.
Sedan öfverste Törner på ett kort förordnande ånyo skött tjänsten, ölvertogs den från den 7:de Juli 1832 af presidenten Per Westerstrand som med erkänd skicklighet och prisvärd humanitet förde spiran öfver den kungliga scenen till den 8 Maj 1840, ehuru med tjänstledighet från den lrste juli 1838,
Källa: Project Runeberg ·