Sida 2
Inledning
kungliga borgen — en dyster dissonans midt i nöjenas ackorder, skuggan af ett tidehvarf som flyr.
Det fordras en konsterfaren och kärleksfull hand för att uppteckna dessa minnen, för att gifva dem den åskådlighet och förläna dem det lif, utan hvilka de endast blifva torra referat, intetsägande redogörelser för yttre händelser, kärlekslösa uppräknanden af alt det som under de gångna tiderna utförts eller försummats. Medan man väntar på den handen, må en kort skildriug ur det gustavianska operahusets historia ledsaga dess försvinnande ur tiden.
Den skådeplats, som nu skall skatta åt förgängelsen, var icke den första af sitt slag i Sveriges hufvudstad. Den äldsta svenska skådeplatsen utgjordes af den så kallade Lejonkulan, en byggnad af trä, som uppfördes 1666 på den plats söder om slottet, der nu obelisken står. Namnet hade byg-naden fått deraf, att på samma ställe, eller helt nära derintill, hade varit inrättad en gård för tvänne lejon, af hvilka det ena hemsändts som krigsbyte från Prag af Königsmark 1648, och det andra blif-vit skänkt till drottning Kristina af hertigen af Kurland. Byggnaden kallades sedermera Nya bollhuset till åtskillnad från det gamla, hvilket ännu kvarstår som finska församlingens kyrka, till hvilket ändamål den inköptes 1725.
I Lejonkulan var det år 1686, som några studenter från Upsala, hvilka derstädes under ledning af Olof Rudbeclc och Petrus Lagerlöf bildat en stående teater, för första gången uppträdde med
På sidan nämns Petrus Lagerlöf
Källa: Project Runeberg · ·























