Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 3. Afrika

Originalsida 119
Originalsida 119
Originalsida 118
Originalsida 119
118–119

Sida 119

flöde på södra ändan af Kaimba, en lång, skogig ö, ligger den betydande byn Kisanga-Sanga.

Nedanför ön Kaimba uppnår Kongo en bredd af nära 1650 m. Flodens strandbygder ha en talrik befolkning. Vi trodde en stund, att man skulle låta oss fara fram ostörda, men snart dundrade från de stora trummorna, urhålkade ur jättestora trädstammar, signalen, att främlingar anländt. För att så mycket som möjligt försvåra hvarje fredsbrott styrde vi ut till midten af floden, hvilade på årorna och läto oss föra af strömmen. Men från båda stränderna ryckte nu plötsligt de rasande infödingarna fram mot oss. De buro prunkande fjäderprydnader på sina hufvuden och voro beväpnade med breda, svarta träsköldar och långa spjut. At våra tolkar gafs nu befallning att ropa ordet fred! (»Sevenneh») och att säga till infödingarna, att vi voro vänner. Men dessa ville icke besvara vår hälsning, utan befallde oss i en djärf och pockande ton att vända tillbaka.

»Men vi göra ju ingen skada, vänner! Det är strömmen, som drifver oss framåt, och floden kan hvarken stanna eller gå tillbaka.»

»Det är vår flod.»

»Så säg då till den att föra oss tillbaka, och vi skola begifva oss af.»

»Om ni inte vänder om, så skola vi strida med eder.»

»Bry er icke om det! Vi äro vänner.»

»Vi vilja icke ha er till vänner; vi vilja äta upp er.»

Men vi fortsatte alltjämt att samtala med dem, och då deras nyfikenhet var väckt, fortforo de att höra på oss, och följden däraf blef, att, som strömmen dref oss mot den högra stranden nära en annan by, vår ohöfliga eskort måste tänka på sin egen säkerhet och helt hastigt vände om uppåt floden och lämnade oss i fred.

Men äfven från byarna på högra stranden hördes oaf-brutet ett förfärligt trummande och blåsande i krigshornen, och vilda män samlades under hotande åtbörder och fram-drefvo därpå så hastigt sina skarpstäfvade kanoter, att de tycktes endast snudda vid vattnet som flygfiskar. De väntade icke, tills vi hunnit tilltala dem, utan så snart de kommit på ungefär 50 m afstånd, kastade de sina spjut

Källa: Project Runeberg ·