Sida 173
dar, sydostpassaden, medan under de öfriga vanligen stormiga månaderna nord- och nordvästvindar hafva öfverhanden. Därför ankrade fartygen förr under söderns sommar i Tafel-viken, men under vintern i Simons viken för att vara mer skyddade genom Kaphalfön för den höga sjön och den starka bränningen.
Ofta nog stegras dessa vindars styrka till förfärliga stormar, som våldsamt uppröra hafvet och begrafva mån-
»Lejonhufvudet» vid Kapstaden.
gen djärf sjöman, såsom det ock hände den hjältemodige Diaz, då han år 1500 under Cabrals befäl för andra gången besökte Kap. Mest fruktade äro de plötsligt utbrytande, kalla sydoststormarna. Innan dessa bryta löst, drar Tafel-berget vanligen öfver sig en hvit dimma; berget visar sin beryktade tafelduk (»bordsduken»). Stad och hamn äro då höljda i täta dammoln; visar sig »bordsduken» utbredd äf-ven öfver Djäfvulsberget, så att man icke kan skönja klyftan
Källa: Project Runeberg ·
