Sida 168
Men öknens underbaraste växt är den sydafrikanske vattenmelonen. Under de år, då regn faller i större mängd än vanligt, äro stora sträckor af landet bokstafligen öfver-täckta med dessa meloner. Då glädja sig djur af alla slag och namn, människan inbegripen, åt det rika öfverflödet. Elefanten, skogens sannskyldige herre, fråssar på denna frukt, så göra äfven de olika arterna af noshörningen, ehuru eljest af så olika smak i valet af bete. De många antiloperna beta den med samma begärlighet, och lejon, hyenor, schakaler
En hottentott kral.
och råttor synas alla känna och förstå att uppskatta den gemensamma välsignelsen. Dessa meloner äro dock ej alla ätbara. Några äro söta; andra däremot så bittra, att hela växtarten af boerna kallas »den bittra vattenmelonen». Infödingarna skilja dem åt genom att med en yxa hugga i den ena melonen efter den andra och sätta tungan i klyf-öppningen. De bittra äro giftiga, de söta däremot mycket hälsosamma. Denna egenhet, att en och samma växtart bär både söta och bittra frukter, förekommer äfven hos en röd,
Källa: Project Runeberg ·
