Sida 146
dem. Sjuka och svaga lämnades efter att dö en förfärlig död på vägen. Nästan hvarje dag passerade jag något lik, som vanligen låg på själfva gångstigen, till hälften uppätet af de glupska hyenorna. Utom hyenor finns det i dessa trakter antiloper, bufflar och noshörningar, leoparder, några få elefanter, ormar och skorpioner m. m. Det händer ofta, att leoparderna öfverfalla och döda infödingar, som om aftonen vågat sig utom byn att hämta vatten. Det hände t. o. m. i en by, där jag rastade öfver en dag, att en leopard vid middagstiden dödade ej mindre än två getter i byns utkant omkr. 15 m från närmaste hus.
Resan genom Manjema var obehaglig genom det oer-hördt tjocka och strida gräset, som stundom når en höjd af 6 m och i medeltal är omkr. 2 m högt. Det skär ens ansikte och händer samt hindrar den resande att njuta af det härliga landskapet.
Vägen öfver Manjema förde till Mtova, som är arabernas landningsplats på västra stranden af Tanganjika och beläget något norr om den punkt, där sjön genom Lukuga-floden tömmer sitt öfverflödiga vatten uti Kongofloden. En massa infödingar bo i närheten, och där är ett stort arabläger, i hvilket de från Manjema anländande karavanerna invänta båtars ankomst från Ujiji. Där få också alla, som hafva smittkoppor, ligga och dö eller tillfriskna. Jag vill ej uppehålla mig vid de förskräckliga scener, som där mötte mig.
Efter ett dygns väntan kom engelska missionens segelbåt öfver och fraktade mig till Kavala-ön, hvarifrån jag efter ett ytterst angenämt vistande hos herrskapet Hore, fortsatte till Ujiji. Seglingen tog ungefär 36 timmar.
Ujiji står ungefär på samma ståndpunkt, som då Stanley var där. Jag träffade där två franska missionärer, som just anländt från Sansibar. Araberna voro vänliga och hjälpsamma, men det 10 dagar långa vistandet i Ujiji var ej trefligt, emedan jag nästan hela tiden hade feber, och med en liten återstod af denna började jag färden till Tabora den 29 mars. Tippu-Tips kompanjon var min värd i Ujiji och anskaffade en ny karavan åt mig samt gaf mig två åsnor och för öfrigt allt, hvad jag behöfde, men ville ej låta mig gå ensam därifrån med mina två bössor. Han skulle just sända en större karavan med elfenben till kusten
Källa: Project Runeberg ·
