Sida 178
tidtals förena sidorna med hafvet. Deras yta är täckt med näckrosor eller vass, och deras stränder äro omgifna af stora träd. Sådana sjöar finnas utmed hela Madagaskars östkust, men särskildt talrika äro de på en sträcka af nära 500 km söderut från Tamatave, där de ligga så tätt, att det skulle vara lätt att få till stånd en skyddad segelled innanför kusten med dess ref. Några af dessa sjöar öfverfaras redan nu med båt vid färd till och från hufvudstaden. För öfrigt går vägen mest på de nämnda landtungorna ända till den 80 km söder om Tamatave belägna byn eller staden Andovoranto, som består af inemot 1,000 halmtäckta hyddor och har ett par tusen invånare.
Under denna del af resan passerade vi åtskilliga små byar. Riset växer här i den fuktiga marken nästan af sig själft, och inbyggarne föra ett lättjefullt lif. Kvinnorna fläta mattor och säckar af säf eller rishalm, prata i det oändliga samt ordna sitt hår med lika stor omsorg som Europas modedamer. Hyddorna ha hvarken rökfång, stolar eller bord, men äro dock tämligen snygga. Till dryckeskärl användas långa stycken af bamburör, och när man skall dricka ur ett sådant, får man vara mycket försiktig, när röret börjar komma i vågrät ställning: eljest får man hela innehållet öfver sig på en gång.
Vid Andovoranto böjer stigen af rätt åt väster och in åt landet. Till en början hade vi några träsk att genomvada. I ett af dem gingo bärarne ovanligt försiktigt och liksom trefvade sig fram, ehuru vattnet blott stod dem till knäna. Men rätt som det var, slant en och sjönk ned till hakan. Inom en sekund var han dock uppe igen och hade åter fått fotfäste. »Vägen» utgjordes nämligen af trädstammar, som lågo dolda under vattnet, och på sidorna om dem fanns metersdjup dy.
Sedan kommo vi in i ett bälte af gräsbevuxna kullar, den ena högre än den andra. Färden genom detta tog en hel dagsresa (omkr. 40 km). Här och där såg man från toppen af en kulle en by, några risfält eller en boskapshjord, men vår väg gick blott genom en å två byar på milen. Under eftermiddagshettan syntes oss detta landskap med sin hårda, röda lermark och sin torra gräsväxt nästan tröstlöst, fastän vi då och då kunde se hafvet bakom oss som
Källa: Project Runeberg ·
