Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 3. Afrika

Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 76

möter någon människa, så är den dock icke alldeles liflös. Reptilier, i synnerhet ormar, finns det godt om, och schaka-ler, antiloper och gaseller sågo vi hastigt ila förbi; till och med på en hjord vilda nötkreatnr riktades en gång min uppmärksamhet. Men äfven fåglar finnas, i synnerhet där någon vegetation kommer till utveckling och några insekter kunna lefva. Särskildt har jag ett angenämt minne af ökenlärkan och andra sångfåglar, af hvilka många kanhända blott ha sitt vinterkvarter här. Från norra Europa går flyttfåglarnas väg längs efter den Atlantiska oceanens kust, från hvilken mången fågel torde komma långt in i landet, i det han följer den alltjämt torftigare vegetationen.

Man berättar ofta om ökenresans fasor, och det finnes verkligen förhållanden, som äro gräsliga. Den glödande hettan i dynernas områden, bristen på dricksvatten, så att man ofta för 8—10 dagar måste skaffa sig vatten i lädersäckar, de heta sandstormarna, den beständiga fruktan för öfverfall af röfvare, allt detta är ju visserligen sådant, som för mången kan göra en vandring i Sahara pinsam. A andra sidan har hvarje sak i världen äfven en god sida, således också öknen. Dessa oerhördt ensliga vidder med sin utomordentligt rena och sunda luft, öfver hvilka en molnfri himmel hvälfver sig och som belysas af en högt stående sol, ha hos mig lämnat ett utomordentligt storartadt intryck. Aldrig känner man sig lättare till mods, än när man rastar i den friska morgonsvalkan efter en lång nattvandring, och dagens glänsande stjärna fjärran i östern med underbart färgspel framskjuter sina första strålar. Och intet gör ett behagligare intryck, än när med det väldiga eldklotets uppstigande de befjädrade sångarna höja sig och låta sin klingande sång ljuda genom den rena luften. I sådana ögonblick förgäter man den långa kamelridtens besvärligheter, förgäter man den bedöfvande hettan och den förslappande verkan af den glödande heta sunnanvinden med dess allt genomträngande dammoln.

Efter många dagars vandringar når man åter en boningsort, Arauan — men i stället för de väntade bekvämligheterna, hvad finner man? Midt i en massa af sandberg äro inemot hundra hus groft uppbyggda af obrändt lertegel med låga, mörka hål som boningsrum. Så långt ögat når

Källa: Project Runeberg ·