Sida 78
lif vet är redan rikare. Insekter finnas i mängd och till följd däraf äfven många fåglar; man möter betande kameler och hornboskap, ofta bärande på ryggen en fågel, som hackar besvärliga maskar och insektlarver ur huden; örnar och gamar sväfva i luften, spejande efter byte, och man ser lejonets spår. Visserligen finnes icke ännu något rinnande vatten, men marken är dock genomfuktad, alldenstund de tropiska regnen nå ända hit. Och ändtligen kommer man till det länge efterlängtade Timbuktu, med fröjd hälsar man de tre enkla, af lertegel uppbyggda moskéernas torn; vi observera några dammar, en länge saknad anblick, och vänligt hälsade af invånare, för hvilka redan långt i förväg min ankomst var bekant, beträda vi staden — efter mer än två månaders marsch genom det västra Sahara!
Längs efter Afrikas västkust till Kongos mynning.
Ombord på den engelska ångaren »Volta» var den 2 maj 1883 allt lif och rörelse. Det smäckra fartyget låg i Liverpool’s hamn med intagen last lätt förtöj dt för sitt ankare, endast väntande på befälhafvarens order för att vända stäfven mot Afrikas brännande kust.
Vårt närmaste mål var Madeira, dit resan plägar gå på sex dagar. Det härligaste väder gynnade vår färd, den friska sjöbrisen blåste lif och lust i oss, och sinnesstämningen var den bästa.
Vid ankomsten till Funchal, Madeiras största stad, om-gifves fartyget af roddbåtar, från hvilka små gula, halfnakna portugispojkar med lifliga åtbörder och rop bedja oss kasta slantar i vattnet, hvilka sedan uppfiskas med stor färdighet, innan de hunnit mer än några meter under vattenytan. Det genomskinliga vattnet tillåter åskådaren att tydligt följa dykarens rörelser.
I Funchal landstiger man med tillhjälp af roddbåtar. Sedan dessa passerat de ofta ganska svåra bränningarna, mottagas de vid stranden af några raska karlar, som springa ut i vattnet, fatta i relingen och draga båten upp ur vågsvallet. Passagerarne klifva därefter upp på karlarnas axlar och låta bära sig i land.
Källa: Project Runeberg ·
