Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 4. Amerika

Originalsida 152
Originalsida 152
Originalsida 152
Originalsida 153
152–153

Sida 152

Då vi ånga in i kanalen, upprullar sig för våra ögon en tafla af molnhölj da berglandskap. Molnen ligga sam-manskockade öfver bergen i mäktiga lager af svart, blå-grå och silfvergl än sande färgton. Midt framför oss öfver den östra horisonten är en blå remna i molnen, där de guld-brämade kanterna af solbelysta skyar visa sig. Så småningom blifva träden på öarna synliga med sin rika gröna löfskrud.

Vid middagstiden hinna vi fram till Midtelön, en 650 m hög bergskägla i midten af kanalen. Stränderna på båda sidor om denna utgöras af skogbevuxna gröna bergpartier med här och där en enstaka snöfläck på de öfre inemot 600 m höga punkterna. Från topparna sipprar vattnet ned liksom i smala band af hvitt skum, hvilka skymta fram bland den gulaktiga eller mörka grönska, som bekläder de rödbruna klipporna. Allt efter som vi färdas framåt, visa sig bergsbäckarna och snöfläckarna i större mängd, och små blåa glacierer blifva synliga på höjderna. Himmelen är fortfarande mulen. Vattnet har en gulgrön färgton, kullarna framför oss äro mörkgröna, nästan svarta ända ned till vattenbrynet, medan de öfre spetsarna synas betäckta med gulaktig mossa och lafvar. På afstånd afteckna sig öarnas och bergens ytterlinjer i mörkt indigoblått, och öfver oss ha vi den alltjämt föränderliga med gråa, svarta och silfver-färgade moln betäckta himlarymden.

Vår färd går vidare, och utsikten blir allt mera tilltalande och storslagen; bergen på ömse sidor resa sig till 600 m höjd, och snöfält och glacierer förekomma allt talrikare.

Vi komma nu in i de så kallade Engelska sunden, ett af de vackraste partierna i hela kanalen. Här är farleden knappast mer än 400 meter bred, och ångaren letar sig fram på sin slingrande väg mellan tallösa holmar, alla betäckta med en yppig växtlighet af träd, blommor och ormbunkar. Man tycker sig färdas öfver en rad af små insjöar, och man undrar i hvarje ögonblick, huru ångaren skall kunna leta sig väg mellan klippor, öar och skogar, som tyckas bilda ett ogenomträngligt stängsel vid horisonten. De Engelska sunden erbjuda helt visst en af de naturskönaste utsikter i världen, och inga ord kunna bibringa ett fullt mot-svarigt intryck af dessa tjusande, men obebodda ensliga nejder.

Källa: Project Runeberg ·