Sida 153
Ändtligen slingrar sig vår kosa ut ur dessä sund, och vid solnedgången — det vill säga redan klockan fem, enär dagarna vid denna årstid äro mycket korta på dessa sydliga breddgrader — anlända vi till Eden Harbor. Bland träden i grannskapet se vi rök stiga upp; detta röjer, att kringflyttande indianer där slagit läger. På eftermiddagen rodde dessa också ut till fartyget och tillbytte sig knifvar, tändstickor och skeppsskorpor för några utterskinn.
Kust i norra Chile.
Tidigt på morgonen följande dag lämnade vi Eden Harbor under en genomträngande köld. Äfven under natten hade det varit mycket kallt, något snö hade fallit, samtliga bergskullarnas toppar voro betäckta däraf, och endast de svarta klippornas skarpa kanter trädde fram liksom i upphöjdt arbete och bildade på den hvita ytan ett slags nätverk af högst invecklad teckning. Kontrasten mellan dessa svarta klippor och den hvita snön utgör nu det mest framträdande draget i det kuperade landskapet, detta så mycket mer som träden blifvit sällsyntare och endast betäcka de nedre klipppartierna längs vattenbrynet.
Härpå veko vi af något från den direkta kosan och
Källa: Project Runeberg ·