Sida 155
som framtill låg stripigt öfver deras panna och på sidorna föll ned öfver deras axlar.
En tågände kastades till kanoten, och en af männen höll i denna, medan den andre och kvinnorna med paddelåror och stakar höllo sin farkost klar för ångarens sida. Sedan flera af dessa indianer för några år sedan blifvit kvarhållna om bord och förda till Europa, där de förevisades som stora
Från Magalhäes’ sund.
märkvärdigheter, kan man endast med svårighet förmå dem att sätta sin fot på ett fartygs däck. De äro misstrogna och stanna i sina kanoter på säkert afstånd, färdiga att i en blink skjuta ifrån vid minsta tecken till fara. Passagerare och manskap lutade sig öfver relingen för att bättre kunna se indianerna, där de sutto i sin ranka kanot med sina bistra eller leende ansikten riktade uppåt, belysta af eldens ostadiga sken och den matta lågan från en af fartygets lanternor.
Källa: Project Runeberg ·