Sida 155
Främlingens Syn
35
Höll lugnt en kandelaber, och hans hjessa, An buren upprätt, sken som snö också.
Mitt öga följde dem. Det fanns en bild, En tafla fäst på salens vägg, och skild Från den på ringa af stånd fanns en annan. När qvinnan nådde dessa, på sin rund, Då höjde fridsamt hon den sänkta pannan Och såg mot dem liksom i bön en stund.
Hvem var hon? En minut och allt förgick: Hon hade vandrat. Nästa ögonblick Sågs ej ett ljus sig mer i slottet tända. Hvem var hon, säg? En vålnad utan ro? En enslig bilderdvrkerska, kanhända, Från andra länder och af annan tro?
Nej främling, ingen vålnad, ingen strid Du skådat — allt var verklighet och frid. Dock om i morgon du vid samma timma Vill följa vägen, som till slottet bär, Skall du, som nyss, se ljus i salen glimma Och se den gamla qvinnan åter der.
Se'11 långa tider ren, se^i många år, Med samma tjenare i samma spår,
Källa: Internet Archive ·