Sida 156
Främlingens Syn
36
Hon vandrar så, hvar gång till natt det stundar: Hon dröjer en minut, sen syns hon gå; I nästa stund hon hvilar re'n och blundar, Och det är fridens sömn hon sofver då.
De båda bilderna, du kunde se,
Två ädle bröder Ramsay voro de,
I denna boning vuxna med hvarandra.
Den ena stupade på Lemos strand,
Helt kort derpå vid Lappo föll den andra,
Och båda för ett älskadt fosterland.
Om dem vet sägnen tälja många drag, Och Finlands skalder sjunga än i dag Hur gladt sitt unga hjerteblod de blödde. De fingo segra i sin ålders vår, De fingo falla för det land, dem födde, En tjuguett, den andra nitton år.
Men qvinnan, ädle främling, som du såg
Med dyster undran, när i stilla tåg
Hon långsamt skred från broder och till broder,
Hon lefver nu af sina minnens skatt:
Det var de båda tappres gamla moder,
Hon tillbad bilder ej, — hon tog godnatt.
Källa: Internet Archive ·