Sida 198
Trosskusken
78
„Unge herre," hördes lugnt den gamles svar, „Långsamt far man när från eget land man far, När man ser sitt folk med skam fly undan bara, Då är bättre sofva, än att vaken vara.
Hvarför skulle jag mitt gamla anlet två? Mera öppen hade blygseln synts derpå. Gerna tog jag mot och talte spe och snäsa, Sorg jag bar och derför bar jag sotig näsa.
Nu är allt förändradt, finska hären stridt, Finland ligger för oss öppet himmelsvidt, Ingen fläck skall mer på landets ära stanna; Nu täcks mannen visa ren och klar sin panna.
Kalla folket upp, låt röra trumman snart, Natten är förliden, dagen lyser klart! Förr så var det brådska, då vi mest bort rasta; Ädle, unge herre, nu är tid att hasta."
Källa: Internet Archive ·