Sida 200
Wilhelm von Schwerin
80
Han red till ynglingen hän med hast,
Sin hand han bjöd:
„Min vän, snart spelas här höga kast
Om lif, om död;
Död, säker död, om ni står er slätt,
Men lif kanske, om ni sigtar rätt,
Dö, lefva, det får ni herre,
Men vika, nej pass för det.
Jag ser er stå här så späd och vek,
I storm ett rör;
Ni har ej pröfvat en sådan lek,
Min sorg det gör.
Den leken leks ej till tidsfördrif,
Så känn på hjertat och svar mig gif,
Skall ni våga i dag, om det gäller,
Blankt offra ert unga lif?"
„Herr öfverstlöjtnant, ni drar ert svärd
Med årbräckt hand,
Och vågar dock bjuda ert lif som gärd
För kung och land;
Jag har ett lif i sin styrkas vår,
Det bott i mitt hjerta blott femton år,
Säg, skall jag ej våga det bjuda,
Jag vill se hvem min gärd försmår?"
Källa: Internet Archive ·