Sida 56
von Konow och hans Korporal
56
Men Brask han hörde butter majorens tal: „Väl var jag intet förr och är nu korpral, Men hvad jag är det blef jag för trofast mod, Och drogs ej upp ur dy, herr major, men blod.
Om jag slår till nångång är ej ondt deri, Jag gör som mången annan, jag gör som ni, Och brukte herr majoren här ensam slå, Lät jag de andra smeka och slog också.
Jag tuggar tvenne bussar, som hvar man ser, Det gör jag allt för hedern att stå närmst er, Men är det så, att äran er syns för klen, Så tar jag bort den andra och går med en."
Och Konow spände blicken som han var van: „Du är en präktig pojke, och stursk som fan. Blif, som du var, min närmaste man och kund, En sådan har man gagn af i nödens stund."
Snart stod ett slag, då bröt med sin jägarked Von Konow in i skogen, och Brask var med; Korpraln var mörk att skåda, och hans major Han hängde nedra läppen och sköt och svor.
Källa: Internet Archive ·