Sida 57
von Konow och hans Korporal
57
I fyra runda timmar han redan trätt,
Och allt gick än affären på samma sätt,
Han såg för få som stupat, der han gick fram,
Och fienden kom undan från stam till stam.
„Fördömdt," så röt han åter, „det går ej bra, Jag ser hur barken ryker från tallarna, Men Ryssen står bredvid dem, och han går fri, Hvar är ert öga, gossar, hur sigten J?"
Han fick knappt ur mustaschen sitt sista ord, När för en trumf af Brasken han damp till jord; Det var dock nästan mera än svar på tal, Det hade han ej väntat af sin korpral.
Upp sprang han, drog sin värja af vrede blek: „Hvad har du understa tt dig, krabat," han skrek, „Nu skall dig djefvuln taga med hull och hår, Då midt i värsta striden din chef du slår."
Men korpral Brask stod lugn i sitt gamla skick: „Håll in er värja, herre, ett ögonblick, Tills jag fått mäta honom hans skeppa full, Som höll på er och sköt, då jag slog er kull."
Källa: Internet Archive ·