Sida 58
von Konow och hans Korporal
58
Med dessa ord han lade geväret an. I samma stund såg Konow en skäggig man Bakom en buske störta till marken ned, Knappt tjugu alnar långt från hans jägarked.
„Och var det den, hvars kula mig pep förbi Det ögonblick jag föll, må vi vänner bli. Ett tag som ditt det kallar jag karlatag, Och aldrig lär jag glömma det, tänker jag."
Nu lefver Brask hos Konow se'n många år, Den ena går alltjemt der den andra går, Som kära vänner får man dem ofta se, Och nästan lika ofta så träta de.
Källa: Internet Archive ·