Sida 82
De två Dragonerna
82
Stål han log ett hånfullt löje:
,,Du har talat klokt och rätt,
Blöda får du om vi dröje,
Hittills slapp du det.
Gå, jag möter ensam skocken,
Förrn den hinner oss,
Du, som bär medalj på rocken,
Är för god att slåss."
Sagdt; sin sabel sågs han skaka,
Sprängde af med stolt förakt,
Och han såg sig ej tillbaka,
Se'n sitt ord han sagt.
På den harm kamraten röjde,
Föga akt han gett,
Om han följde, om han dröjde,
Var för honom ett.
Kämpa vill han, icke stanna, Fram till målet bär hans färd, Steppens son med blodig panna Prof var re'n hans svärd, Dödsrop gny, pistoler knalla, Vän vill hämnas vän; Midt i skocken, högst bland alla, Syns dragonen än.
Källa: Internet Archive ·