Sida 88
Gamle Hurtig
88
Bastå konsten mot att retirera
Ar helt enkelt att stå qvar;
Den som lärt sig denna konst engång,
Han kan ta farväl af allt sitt språng."
Se'n han sagt det, hade lugnt han knutit
Sina armar öfver bröstet blott,
Och mot trädet, vid hvars stam han sutit,
Sänkt sig tyst och somnat god t,
Somnat utan sorg och hufvudbry
På sin sköna konst att aldrig fly.
Nästa afton hade Finlands skara
Kämpat ut sin sista hårda strid,
Slut var kraften att vårt land försvara,
Tiden var en sorgens tid,
Hären, krossad lik en bruten våg,
Hade börjat nu sitt återtåg.
Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta, Hördes blott en klagan djup och dof, Lugn fanns ej i något vaket hjerta, Men den gamle Hurtig sof; Der Kamenski slutligt sprängt hans led, Hade gråa krigarn lagt sig ned.
Källa: Internet Archive ·