Sida 87
Gamle Hurtig
87
Han, som vakat torr till sista man, Hade somnat nu förrn någon ann.
Någon stund likväl af qvälln han sutit Lutad stilla mot en furas stam, Tändt sin pipa och i klagan brutit Om hur kriget gick bakfram, Hur han nödgats tänka ut ett sätt Att få slut en gång på sin reträtt.
„Att gå undan," så de fallit orden, „Har man lärt sig nog och lär sig än, Sprungit har man engång förr mot norden, Och är nu på språng igen. Fly, det är det usla hopp man har, Och att en gång stanna, Gud vet hvar.
Nu blir strid likväl så snart det dagas,
Då är tid att börja annan sed.
Den som vill må härda ut att jagas,
Hurtig kan ej mer dermed,
Han har sakta börjat blygas re'n
Att ej hafva tröttnat längesen.
Jagas, bröder, skall ej gubben mera, Han har funnit rad på gamla dar.
Källa: Internet Archive ·