Sida 7
Avledningsändelser hos adjektiv.
a i oböjliga adjektiv.
1. Etymologi ock historik. Av flerfaldig härkomst:
A. Inhemskt, av fsv. -a i dylika adj., hvilket -a kan vara av olika ursprung, nämligen:
oftast ändelse i genitivkasus hos substantiv, vare sig i gen. plur. eller i de svaga substantivens (n-stammarnas) gen. sing. eller möjligen någon gång av ä. fsv. -aR i gen. sing. hos vissa s. k. starka substantiv;
därjämte i enskilda fall väl av icke-genitiviskt ursprung, t. ex. kanske egentl. ändelse hos adverb, hvilka kommit att användas (först i predikativ ställning) såsom adjektiv, ock således motsvarande got. -ô, fsax. fht. -o, ags. -e i adverb (urgerm. -ô, väl ursprungl. en nominalkasusändelse, ehuru av osäker grundform ock ursprunglig funktion); eller någon gång egentl. en gammal form utan r av ändeisen i nom. plur. av substantiviska an-stammar (t. ex. maka kanske = ett got. *makans, nom. plur.?); eller i något enstaka fall möjligen av ännu annat ursprung (t. ex. fsv. afvita möjligen, trots den avvikande betydelsen, att sammanställa med got. subst. witôþ, -ôd- »lag»?).
B. Ibland försvenskad form för tyskt, ish. lt. -e, som kan dels vara etymologiskt likställt med fsv. -a, dels bero på forntyskt -i hos nomina med stam på urgerm. -ia- eller -i-; eller någon gång, åtminstone i fråga om fsv. ord, ersättande mlt. -ich såsom oböjd form av adjektivändelsen -ig- (hit skulle delvis kunna höra nsv. a(v)vita, för så vitt som detta kan representera icke
