Sida 71
Tillägg ock rättelser.
Sid. 5. Fsv. -a i oböjliga adj. torde oftare, än här antagits, böra förklaras såsom ändelse i andra kasus än genit. hos substantiviska an-stammar (jfr Falk i Arkiv IV 356). Så t. ex. är sam-arva förmodligen nom. plur. till fsv. arvi m. »arvinge». I andra fall torde kunna antagas oblik singularkasus till en an-stamsbildning, som endast förekommit såsom efterled i sammansättning (t. ex. kanske fsv. ur-þiuva oblik sing. av ett ss. efterled i sammans. brukat fsv. -þiuvi m. vid sidan av det enkla þiuver »tjuv»?).
Sid. 6 f. Det svenska -ad i adj. avledda av subst. motsvaras i allo av lat. -atus i dylika adj. ss. barbatus »skäggig», digitatus »försedd med tår», pileatus »klädd i hatt» o. s. v.
Sid. 14, r. 3 nfr. Läs: »uppträder -bar egentl.».
Sid. 16, r. 9 uppifr. Efter kostbar tillägg: »ofelbar, stridbar».
Sid. 30, r. 10—13. En del av exemplen höra till nästföljande stycke (r. 14 ff.).
Sid. 33. Skavankig (mom. c: β) kan också betyda »bristfällig» om en sak.
Sid. 63, r. 10 nfr. Läs: »tonlöst þ».
*
