Sida 7
2. exemplet
Förmåga, välvilja, nåd; det är bekant at välvilja är människans, och at nåd är Guds; men hvad som bör antagas såsom motsvarande i naturen, är utan tvivel en större och mindre förmåga, benägenhet eller färdighet at uträtta, det är, lätthet, hvarutaf även förmåga härrör, som eljest betyder magt, möjlighet.
Bestyrkande af propositionerne. (1) At Naturen är en principe at uträtta något, kan inhämtas hos Philosopherne som beskriva naturen. Den namnkunnige Wolf säger, at hela Naturen, eller den i almänhet så kallade naturen är en principe til förändringar i verlden; och är en verksam eller rörelse-kraft, eller en hopsamling af rörelsekrafter, det är af bemödanden, ty bemödande består i kraft, så at den principen bör vara inplantad i bemödandet. Aristoteles säger ock, at Gud och Naturen göra ingen ting förgäves, utan alt för ändamåls skull; principen at uträtta är således naturens, men ändamålets är Guds; dock äro ändamål och effecter tillika människo-andesinnets eller människans. (2) At kärlek til ändamål är inplantad uti det mänskliga andesinnets vilja, är nogsamt klart, ty viljan skrider sällan til verkställighet, om ej något kärlekens äggande, eller begär til något ändamål därmed är förenadt. (3) At i Gud är enda ändamålet, och at naturen ensamt bidrager at befordra ändamål genom effecter, synes tydligt därutaf, at Gud är över naturen, och har med hänne icke något gemensamt; ty naturen är
Källa: Project Runeberg ·