Sida 27
och förutsagdt. Af nyss anförda analogiska slutsats följer ock, at det är människan genom hvilken Gud går över til naturen, eller genom hvilken naturen kan upstiga til Gud; därföre, sådan som människan är sådan bliver verlden, som måste aldeles förgås, när människo-slägtet är så förvändt, ar det föraktar all Guddomlig nåd och vishet. At orsakernas sammanhang är sådant, kan ock slutas af verldens och jordens förbannelse för Adams brott och synd skull: samt at lyckliga öden, frugtbarhet och hopp om hög ålder bero af våra själars förening och harmonie med Gud.
9. EXEMPLET.
Fullkomlig ordning utgör harmonie, denna alstrar skönhet, hvilka förnya och bibehålla naturen. Men en ofullkomlig ordning frambringar disharmonie, denna alstrar vanskaplighet, hvilka förvända och förstöra naturen.
Affection för den sanna harmonien alstrar förnöjsamhet, och denna åter glädje, hvilka vederkvicka och upliva hogen och andesinnet. Men disharmonie alstrar onöje, och detta bedrövelse,
