Sida 25
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porto bi- | rv | | k | Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 25 ore pr infogas. inga ofrankerade försändelser lösas. I U U IN spalt, petitrad (= 12 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
vara med och taga del i denna hyllning åt honom, som skänkt vår literatur så många sköna och oförvanskliga perlor. Topelius tillhör deras antal, hvilkas namn ej skola glömmas, så länge svenskt språk talas. En lång och fridfull lefnadsafton komme den hjertevarme diktaren till del!
Profårskurs kommer, enligt departementschefens medgifvande, att i Stockholm genomgås af filos, kandidaten Helga Fredrika Linder.
Lysning till äktenskap afkunnades i söndags i Klara kyrka härstädes mellan fröken Anna Malmer-felt, dotter till major C. M. L. Malmerfelt och hans hustru, född Malmerfelt, samt medarbetaren i tidningen »Upsala» C. G. Möllersmrd.
Förlofning har eklaterats mellan underlöjtnanten vid Svea lifgarde Erik Lagercrantz och fröken Constance de Kantzoe, dotter till kammarherren, legationsrådet baron Edvard Bosencjuet S:t George de Kantzov och hans baronessa, född de Vascon-cellos.
Likfaränning. I måndags brändes i likbrännings-föreningens krematorium härstädes liket efter doktorinnan Thurinna Hulphers. Jordfästning egde dessförinnan rum i Klara kyrka, hvarifrån liket fördes till krematoriet.
Stiftelsen för gamla tjenarinnor, n:r 55 Surbrunnsgatan, hvilken inrättning i år räknar sin femåriga tillvaro, har under sistlidet år mottagit 8 nya tjenarinnor. En har under året aflidit. De intagna voro vid innevarande års början 35. De hjelp-behöfvande tjenarinnorna intagas vid en ålder af 56 år och stanna i stiftelsen till sin död. De erhålla der kostnadsfritt husrum och vedbrand jemte läkarevård. Stiftelsen uppehälles genom frivilliga gåfvor, hvilkas belopp år 1887 uppgick till omkring 31,000 kr.
Morganatiskt äktenskap kommer storfurst Nicolaus i Ryssland att med tsarens samtycke ingå med fröken Boutemine.
Unga flickor!
|Inder denna rubrik vågar jag tilltala er, mina ||f unga läsarinnor, och hoppas jag, att åtminstone någon af er, som skänker mina rader sin uppmärksamhet, äfven skänker mig rätt i hvad jag kommer att säga angående er eller rättare sagdt vår nuvarande klädedrägt, sällskapston m. m. Först anser jag mig dock böra nämna, att, fast än jag ännu icke sjelf trädt ut ur de unga flickornas led, jag dock lefvat så länge och blifvit uppfostrad inom en sådan familjekrets, der lyx i alla former hållits för en styggelse, att jag kan ta mig friheten att till mina unga väninnor fritt uttala, livad jag tycker eller icke tycker i nämda afseenden. Till exempel: äro kanske icke våra flesta unga damer ena riktiga slafvinnor af modet, för att icke rent ut säga martyrer; ty om det blott stannade vid det för helsan oskadliga, kunde det väl gå an. Men ty värr ha ju de rysliga snörlifven kräft och komma säkerligen att kräfva flerfaldiga offer *. Dock — bortsedt från det farliga här vid lag, så kan man väl icke se något osmakligare än en sådan, i fåfängans martyrredskap utstyrd och insnörd dam, och jag kan icke afhålla mig ifrån att citera hvad jag i ett sällskap för icke länge sedan hörde en herre anmärka vid anblicken af en dylik uppenbarelse:
»Ack, se en sådan söt och älsklig flicka med rosenkinder och med ögon blå! Hon vet sig också riktigt stiligt skicka, men hu! hvad ser jag, snörlif har hon på!» '
Ja, tro mig, kära flickor! Ni vinna visst icke männens beundran, långt mndre kärlek genom att på sådant sätt förskaffa er ens. k. vacker figur, nej tvärt om. Jag skulle kunna anföra mångfaldiga bevis derpå, om blott utrymmet det tilläte och jag ej af granlagenhet för mitt eget kön ansåge det bäst att tiga.
Nå, sedan ha vi luggarne! Vore jag kung, skulle jag sannerligen förbjuda en sådan galenskap — att skyla en ofta vacker och höghvälfd panna 1 Tag bort dem med det första, ni förlora visst icke derpå, utan komma endast att se mera okonstlade och många till och med intelligenta ut. Och hur mycket bättre och nyttigare kan icke en ung flicka använda sin tid, än med att sitta hela timmar framför spegeln
* Enligt senaste underrättelser frän Paris lära snörlifven
vara på god väg att förvisas. i sammanhang härmed kunna vi nämna, att den berömda skådespelerskan Sarah Bernhard
aldrig lär hafva användt snörlif, och dock tan hon berömma sig af den smärtaste och mest välformade midja. Red.
och en osande fotogenlampa för att krusa och bränna medels en tång det hår, som vår Herre vid hennes skapelse ville göra slätt och rakt; samt hur många gifta män finnas väl icke, som skulle jubla öfver att slippa se sina unga hustrur med dessa tillkrånglade lockar. —
Att vår sällskapston äfven lemnar mycket öfrigt att önska har visserligen redan blifvit omnämdt i Iduns första profnummer; men jag kan dock ej låta bli att särskildt uttrycka min ledsnad öfver att se nutidens skolpojkar och skolflickor öfva sig i kurtis och koketteri. Ja, det händer i sanning ganska ofta, att en 12- à I4-årig fröken gent emot äldre personer tar sig ton och friheter, som äro allt annat än passande. Allt detta kunde tvifvelsutan afhjelpas i hemmen, om blott föräldrar och andra uppfostrare lade sig vinning derom.
Ännu en gång dristar jag mig kanske att tillskrifva er och ber jag att till dess fa bli innesluten i åtminstone någons vänliga hågkomst som uppriktiga och sanna vaninnan
Lena —ck.
m^
Teater och musik.
Stora teatern har återupptagit operan »Norma» med fru Caroline Östberg i titelrollen. Denna vår mest framstående sångerska har här fått ett nytt tillfälle att visa sin utomordentliga begåfning såväl i vokalt som dramatiskt hänseende. Ett bättre utförande af Normas roll torde här ej varit spordt. Fru Edling utförde Adalgisas roll med den goda smak och på det samvetsgranna sätt, som aldrig förnekar sig hos denna ,för vår lyriska scen så nödvändiga sångerska. Öfriga rollinne-hafvare fylde sina platser efter bästa förmåga.
»Per Svinaherde» drager fortfarande goda hus.
Dramatiska teatern, som under någon tid för goda hus gifvit Dumas d. y:s 3-aktspjes »Fran-cillon», i hvars titelroll fröken Zetterberg skördat rättmätigt bifall, har åter fått upp ett nytt program — denna gång ett svenskt original. Vi mena »Sveas fana», lustspel i fyra akter, hvilket i måndags för första gången gick öfver tiljan med, som det tycktes, afgjord framgång. Genom sin fyndiga och qvicka dialog och flere verkligt roande scener lyckades stycket ej blott väcka den fulltaliga publikens intresse, utan äfven ända till slute| hålla det vid lif.
Stycket spelar inom tidningsverlden, hvilken författaren sjelf tillhör. En framstående del i pje-sens framgång måste emellertid tillskrifvas det på flere händer utmärkta utförandet. Särskildt tillvann sig — och detta med rätta — fru Hartman det lifligaste bifall som brukspatronsdottern Gerda Ekström, hvilken svärmar för tidningsverlden och tar anställning som korrekturläserska i ett radikalt skandalblad, om hvars båda tidningsredaktörers rätta halt hon dock småningom kommer till insigt. De öfriga spelande sköta likaledes väl sina roller. Publiken var som sagdt hela aftonen i den bästa stämning och inropade efter pjesens slut författaren, literatören P. Staaff, tre gånger.
Andra symfonikonserten hade i lördags till sista plats fylt Stora teaterns salong med en synnerligt animerad och tacksam publik, hvilken lifligt applåderade Berlioz' fantastiska symfoni, af hvars olika satser vi särskildt vilja framhålla den andra, fjerde och femte.
Samma program utfördes vid tredje symfonikonserten i onsdags.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun
af Mia.
(Forts.)
Eftertryck förbjudes.
H^gröken Ebba bläddrade i samlingarna.
»Du ser så mystisk ut och har med ens blifvit så allvarsam, som om det minne, du nu söker, vore det intressantaste af dem alla,» sade lilla fru Elna och såg frågande på väninnan.
Ebba tog ett bref ur högen, reste det på kant mot bordet och lät det löpa upp och ner mellan tummen och pekfingret.
»Nåja, jag kan inte neka till, att icke min andra kärlekshistoria, som står i det intimaste förhållande till min tredje, utöfvat det största inflytande på min framtid-»
»Du älskade således din andra tillbedjare?» frågade fru Elna och såg Ebba i ögonen.
»Nåja, det kan ju hända, men åtminstone icke länge,» sade hon med en lätt suck.
Lilla fru Elna såg förvånad ut.
»Inte länge,» säger du. »Vet du hvad, det förefaller äfven mig, som om man inte kunde älska evigt. Det är verkligen för märkvärdigt, man känner sig inte alltid lika lycklig.»
»Prat, hvad fattas dig! Har du något att förebrå din man?»
»Visst inte, men vi qvinnor känna icke våra män, åtminstone inte förr än vi varit gifta ett par år.»
»Och de lära kanske aldrig känna oss, åt minstone ej förr än åren strött sitt silfver i våra lockar och vi upphört att intressera oss för något annat än dem. Ty det är denna fordran mannen ställer på sin hustru. Kunna vi fylla denna fordran, blir ett äktenskap lyckligt, annars ej. Derför har jag föredragit att förbli ogift, tills jag blir — gammal,» sade Ebba trotsigt och slog en liten knyck på nacken.
»Men låtom oss återgå till ämnet,» fortfor hon.
»Min andre tillbedjare var läkare och älskade mig verkligen! Gud vet om han icke gör det än, i fall han lefver, ehuru han visst icke har några skäl dertill,» sade hon och rodnade lindrigt.
»Jag var nyss fylda aderton år, då han, efter att ha känt mig endast en kort tid, friade på ett sätt, som jag aldrig skall glömma.
Det var på en bal hos friherrinnan M***.
Efter slutet af en dans förde han mig in i tant M:s skrifrum vid sidan af våningen. Gasen var nedskrufvad och möblernas skugg-crafteck-nades bjert mot golf och väggar.»
»Hu, hvad här är dystert, vill ni vara god bedja någon af betjeningen att skrufva upp gasen eller följa mig till något af de andra små rummen,» bad jag.
»Ar ni rädd att sitta här i denna halfskym-ning i mitt sällskap?» frågade han och fixerade mig.
»Ja, jag kan inte neka till det; jag liar alltid varit en smula rädd för er, doktor.»
»Såå, det smickrar mig,» sade han och tog plats framför mig, »ty det bevisar, att jag gjort intryck på er, och det första intrycket är alltid afgörande, brukar man säga!»
»Ni är väl djerf att dra era slutsatser, doktor. Hur vet ni, för det första, att ni gjort intryck på mig, som ni säger, och för det andra, att detta intryck är det 'första' jag skulle ha känt?» frågade jag.
»Derför att jag vet det. Jag skall strax bevisa det, om ni så vill,» fortfor han.
»Nå, det skulle verkligen vara roligt att höra era bevis. Jag lyssnar!»
»Nå väl, vet ni hvarför ni är rädd för mig, fröken von ***?»
»Nej.»
.»Det är derför, att ni tror mig vara öfverlägsen er. Och jag bekänner, att jag gjort allt för att bibringa er denna tro, i motsats till edra öfriga beundrare, hvilka följt en annan taktik och gjort allt för att få er att tro, att ni varit öfverlägsen dem. Hur smickrande detta än är för er fåfänga, kan det dock icke väcka ett djupare intresse, emedan ni vet, att denna fint är en af det konventionella hyckleriets vanliga former àtt visa sig artig mot damerna. Ni tvingas alltså, med eller mot er vilja, att intressera
Husmödrar, spriden oder egen tidning;!
21
Källa: Project Runeberg ·
