Sida 21
N:r 3. Fredagen den 20 januari 1888. l:sta Ă„rg.
VÀnd Äter till naturen! Hvi gick du bort frÄn den ? Lyss pÄ de ljuf⹠röster, dig kalla dit igen.
SÀlj ej för ytans skimmer din fromma barnaiott; Ty ack, den högsta visdom Àr högsta oskuld blott!
Z. Topelius.
jJvad Àr ^Àule^?
[dou) Ă€t Ă-Ă€tfeH? S"tĂ„ga
ie-Pie yvgĂŒingevi., A om Ătinnet, tĂ€n.3 utaj; pasitonevt-A EĂ„ga â it-tĂÂŁo66 ervSast, »om lötMiinnet!
a3 Ă€t &Ă€fcÂŁeĂŒ? fFtĂ„cja Modern, Jom i ^töj-Sj i. 6mĂ€tta, AĂ€ĂŒl! aj; ftj-clla, tey-cHt aj; pEouja, Ă ĂŒutet Ăatn-et til/6 »lit (vj-etta!
Erik Modin.
VĂ„rt hem.
iĂ„rt hem Ă€r sĂ„dant, som vi göra det. vi, ty alla, som tillhöra hemmet, hafva sin del i arbetet, och ingen fĂ„r anse sig befriad. Det Ă€r mĂ„ hĂ€nda mĂ„ngen gĂ„ng derpĂ„ det beror, att hemmet icke Ă€r, som det bör vara, derpĂ„, att vi ej förstĂ„, huruledes det Ă„ligger oss alla att bidraga till trefnaden der. Mannen litar pĂ„ hustrun, hustrun skyller pĂ„ mannen, barnen pĂ„ förĂ€ldrarna, dessa pĂ„ barnen och pĂ„ tjenst-folket. RĂ€tta förhĂ„llandet Ă€r nog, att de Ă€ro felaktiga allesamman â att inom familjen saknas harmoni.
Man och hustru â ty pĂ„ dem beror saken naturligtvis i första rummet â skulle framför allt stĂ€ndigt besinna detta, att vĂ„rt hem Ă€r sĂ„dant, som vi sjelfva göra det. De skulle dĂ„ helt sĂ€kert mera taga hĂ€nsyn till den verkan pĂ„ hemmets trefnad, som
deras sĂ€tt, deras ord och handlingar utöfva. Man skulle dĂ„ mĂ„ hĂ€nda mera sĂ€llan höra talas om »dĂ„ligt humör», »nervositet», hĂ€ftighet och dylikt, som man »ej rĂ„r för». Kanske skulle man Ă„terhĂ„lla ett ovĂ€nligt ord, ett skarpt svar, om man tĂ€nkte pĂ„ att trefnaden derigenom skulle störas, och hvad vĂ€rre Ă€r, att trefnaden och husfreden i allmĂ€nhet icke tĂ„la vid att mĂ„nga gĂ„nger rubbas. Ăfven om grunden Ă€r fast och sĂ€ker, torde den ej motstĂ„ upprepade anfall, och sjelfva byggnaden, den, som man dagligen och stundligen bygger pĂ„ â eller borde bygga pĂ„ â den dagliga hemtrefna-den och kĂ€rleken till hemmet, blir dock alltid lidande derpĂ„.
Unga förlofvade tala sÄ ofta med hvar andra om, huru de framdeles skola möblera sina rum, sköta sina nöjen, indela sin tid. Det vore kanske inte sÄ illa, om de ocksÄ nÄgot litet talade om, huru de skulle kunna arbeta pÄ trefnaden och den husliga lyckan. Kanske skulle under förlofningstiden om den saken vexlade ord och löften sedermera komma dem i tankarne och förhindra mÄnget obehagligt och störande upptrÀde.
DĂ„ förĂ€ldrar formana sina barn till lydnad och godt uppförande i hemmet, borde de ocksĂ„ göra barnen klart, att Ă€fven de Ă€ro pligtiga att bidraga till hemmets trefnad, och att deras uppförande kan störa lugnet i hemmet. Ăfven tjenstfolket skulle kunna bibringas samma Ă„sigt, men sĂ„ borde de ocksĂ„ sjelfva kĂ€nna sig sĂ„som »barn i huset». Att betrakta hemmet sĂ„som ett helt, en ljuflig fristad, till hvars lugn och till hvars förskönande hvar och en af medlemmarne Ă€r pligtig att bidraga i utbyte mot rĂ€ttigheten att fĂ„ Ă„tnjuta dess fördelar â detta vore nĂ„got att lĂ€ra, som kanske kunde uppvĂ€ga Ă„tskilliga ofruktbara »talanger», pĂ„ hvilka dock offras sĂ„ mycken tid, sĂ„ mycket arbete och sĂ„ mĂ„nga tankar!
Mathilda Langlet.
Apropos pianospelning.
ina nÄdiga fruar och husmödrar, hafven I nÄgonsin tÀnkt pÀ den onyttiga plÄga, som I bereden edra arma medmenniskor, nÀr I lÄten edra omusikaliska döttrar timvis göra öronförderfvande fingeröfningar pÄ det bullrande tortyrredskapet piano. Ja, mina fruar, hafven I nÄgonsin betÀnkt detta?
Hvarför skall en flickas uppfostran anses vara försummad, om hon ej, mer eller mindre korrekt, kan dunka basen till »An der schöneu blauen Donau» eller med obligat pedaltryck exeqvera »Jungfruns bön»?
Ja hvarför? Jo af fÄfÀnga!
Det Ă€r ett undantag, dĂ„ man nu för tiden trĂ€ffar en ung flicka, som ej spelar piano. Hon betraktas sĂ„som ett fenomen, sĂ„som nĂ„gonting abnormt. Jag för min del skĂ€nker henne min odelade högaktning, ty dĂ„ vet jag, att hon sĂ€kerligen har en förstĂ„ndig mor, som insett det onyttiga i att plĂ„ga sin ej musikaliskt begĂ„fvade dotter med sjĂ€llösa och nervretande exercitier pĂ„ hackbrĂ€det â förlĂ„t! â pianot menade jag.
Bidraga dessa med motvilja och tÄrar spelade skalor och sonater till den husliga hÀrdens trefnad?
I store mÀstare, Czerny, Beethoven, Haydn och allt hvad I heten, ej trodden I, att edra storverk skulle mÀstras af en efterverlds omusikaliska sjÀlar och klÄpiga fingrar samt mÄngen gÄng förorsaka grÄt och tandagnisslan!
Gifves det nÄgot hÀrligare Àn musik?
Fins det nÄgot hiskligare Àn klink?
Hafva edra döttrar af naturen utrustats med musikaliska anlag, nÄvÀl, dÄ bort med alla tankar pÄ öronpinan!
Framtiden skall uti rikt mÄtt ÄtergÀlda eder, dÄ I, mina fruar, hören dem spela med smak och kÀnsla samt derigenom bereda sig och andra mÄngen angenÀm stund.
Men om »Dame nature» nu glömt att I edra, för öfrigt vÀl utrustade, döttrars sjÀlar,
B yra:
8 Sturegatan 8 (ingÄng frÀn HumlegÄrdsg. 19) Annonspris:
25 öre pr petitrad (â 12 stafvelsen.
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberÀknadt. Ingen lösnummerförsÀljning!
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 9â10 och 4â5.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje manad innehÄller en fullstÀndig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: À postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, Ä Stadspostens hnfvudkontor, i de större boklÄdorna samt & tidningskontoren.
1W* Ărade lĂ€sarinnor, arbeten för spridningen af eder tidning! "IfcM
