Idun: 1888

N:r 20.

Fredagen den 18 maj 1888.

l:sta årg.

B yra:

8 Stnregata.il 8 (ingång frän Humlegärdsg. 19) Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Tidningen kostar

endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning t

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas S byrån kl. 9—10 och 4—5. Allm. Telef. 61 47.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: ä postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stadspostens liufvudkontor, i de större boklådorna samt å tidningskontoren.

Lär se i den tjenande anden Tryck sjelfva den valkiga handen,

Personen — en like och vän, Ej blott en penning i den!

Snoilsky.

Morgonbadet.

»Sous 1'eponge, rjui ruisselle, la femme sort jcune fille.t

(Balzac.)

Jß|®et berättas om tvänne resenärer, hvilka tillfälligtvis sammanträffat i toalettrummet på en jernvägsstation, att den ene frågat den andre: »Hvarför skall man sä ofta tvätta sina händer, då man aldrig tvättar fötterna?» Detta något drastiska yttrande innebär dock en sanning, om ock relativ, en sanning med modifikation. Ingen, som icke står utom eller vid yttersta gränsen af all civilisation, underlåter att dagligen tvätta händer oeh ansigte, väl äfven hals och armar. Men hur går det med fortkomstledamöterna? Monne de ej ofta få nöja sig med en nödtvungen, kanske nödtorftig tvagning på lördagsqvällen, under det för hela den öfriga delen af kroppen, större delen af året, ett varmt bad hvar måuad anse» uppfylla allan rättfärdighet.

En läkare har for icke länge sedan i en hygienisk tidskrift yttrat, att vi svenskar bada för mycket om sommaren och för litet om vintern, och sanningen af detta uttalande torde ej kunna jäfvas. Sommarens kalla sjöbad, hur förträffliga de än kunna vara, borde tvifvelsutan användas med mera urskilning än nu sker, då, särskildt för de unga, baduingen blifver en favoritsport eller en yr oeh tanklös lek mer än något annat.

Men om vintern blifver förhållandet annorlunda; då måste baden i de flesta fall tagas i badinrättning och betalas med ett pris, som för en större familj blifver en känbar utgift, på hvilken kan och ofta kanske måste sparas. Och dock är väl ingen, som i teorien nekar att renlighet, öppna porer] och frisk hudverksamhet är ett hufvudvilkor for helsa och trefnad!

Man frågar sig då, hur det är möjligt, att icke alla äro lika öfver ens om morgonbadets,

den dagliga öfversköljningens, nöje, nytta och nödvändighet, — nöje här i bemärkelsen af behagligt välbefinnande? — Svaras: detta må vara sant för dem, som från tidigaste barndom äro vana vid det kalla vattnet, men för andra och äldre personer är det i så hög grad motbjudande att en kulen vintermorgon ur den varma sängen sticka foten i baljan, få den våta svampen eller duken öfver kroppen, att de under inga vilkor vilja underkasta sig en sådan behandling. Och de hafva fullkomligt rätt; en iskall öfversköljning passar blott ett fåtal verkligt starka och härdade naturer; kallt vatten, som stått inne öfver natten, och alltså har rummets temperatur, är förträffligt för dem, som, enligt hvad ofvan sagts, från barndom och ungdom blifvit vana dervid. Men alla, med undantag af verkligt sjuka, kunna med fördel begagna det tempererade, mer eller mindre ljumma vattnet.

Annu en invändning göres: »det är så besvärligt, så tidsödande,» och ehuru det enda riktiga svaret härpå vore, att det är mer besvärligt och tidsödande att ej i möjligaste måtto bevara helsa oeh krafter, så må dock här en af erfarenheten förestafvad anvisning lemnas om enklaste och lättaste sättet för sådan daglig vattenkur i hemmet.

Som bekant menades förr med vattenkur i egentlig mening den behandling, som af Pries-nitz i Gräfenberg först sattes i system och som äfven hos oss för mer än tretio är sedan vann talrika, ifriga, fanatiska auhängare. Numera användes li3'droterapien på helt annat sätt, ofta i förening med andra kurmetoder och, som de flesta sådana, underkastad modet eller de vexlande åsigterna hos läkare oeh fysiologer. Så t. ex. äro på senaste tiden i Frankrike varma och kalla duscher, en och två gånger dagligen under längre tid, synnerligen använda och prisade, mest dock som egentlig kur vid särskilda inrättningar.

T England och Am&rika bar vattnets bruk i

hemmet blifvit mest allmänt, oeh hvar och en, som sett ett engelskt hem, vet hvilken vigt der lägges på badrummens ändamålsenliga ordnande. Hvar helst man på kontinenten träffar Albions söner och döttrar, kan man vara viss att äfven finna deras »tubs», och på de stora hotellen ser man ofta sådana i långa rader uppstälda i korridorerna utanför sofrummen*. Formen är för öfrigt likgiltig; de låga, platta äro de vanligaste oeh mest omtyckta. En och annau föredrager runda guttaperka-kar, hvilka kunna hopvikas och beqvämt medföras på resor; men hvilken som helst vanlig balja, rund eller aflång, af trä eller zink, duger också, förutsatt att den är stor nog, minst så att båda fötterna godt få rum.

Vidare bör man ha en grofhålig svamp, stor som ett ordinärt kålhufvud, en fotsid, tjock och mjuk badkappa, ett par handdukar, samt en matta eller duk för att skonä golfvet för stänk och slask, hvilket senare man dock snart lär sig undvika. Vattnets gradtal bör till en början uppmätas, men med tiden lär man sig att bedöma det på en grad när utan termometer. Den vattendränkta svampen urkramas först öfver nedre delen af kroppen, sedan öfver axlar, rygg och bröst, hvarvid äfven ansigte, hals och nacke böra vätas. Frågan är blott att få kroppen öfverallt våt, hvilket på detta sätt sker på några sekunder, och anslår man sedan några minuter till torkningen, så upptager alltsammans cirka fem minuter. Tages vattnet ljumt, 32—30—28—24 grader, och värmes badlinnet om vintern vid morgonbrasan, så kan

* En svensk vetenskapsman, numera framstående universitetslärare, berättar, att han vid en resa genom Sahara påträffat tvänne engelsmän — naturligtvis stormrika! — hvilka utrustat sig for en flerårig resa, oeh hvilka äfven midt i öknen, ur på kamelrygg medfördt vattenförråd, hvar morgon fylde sina badkar och togo en »morningdip», för att sedan rätt njuta af frukosten, till hvilken serverades färska bullar, dagligen i portativ ugn bakade af för ändamålet särskildt medförd negrinna.