Idun: 1888

N:r 19.

Fredagen den 11 maj 1888.

l:sta årg.

B yra: 8 Sture gatan 8 (ingång frän Humlegärdsg. 19) Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelse^.

Tidningen kostar

endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas & byrån kl. 9—10 och 4—5. Allm. Telef. 61 47.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, ä Stadspostens hufvudkontor, i de större boklådorna samt å tidningskontoren.

I sällskap sladdrets tomhet fly, Men sitt ej sluten som en gåta;

För tanklösheten plär man sky, För mycken klokhet ej förlåta.

A. M. Lenngren.

Yandringslif.

ill clu efter vinterns långa, Tunga arbetsdagar många Draga andan fullt till slut, Helsans rosor få på kinden Och ditt sinne friskt som vinden? -Tag clin rensel och kom ut!

Drag då i clen vida verlden Ut på lätta sommarfärden, Möt din dag mecl glädtigt sinn. Intet moln får pannan skymma Och din rensel får ej rymma Mer än som beqvämt går in.

Du skall genom skogar draga, Höra trädens sommarsaga Genom gröna granars sus, Och på böljans sånger akta, När hon slår mot stranden sakta Eller bryts i skum och brus.

Och den tysta sommarnatten, — När utöfver land och vatten Nordisk skymning hvilar lått, Djupt dess fägring skall dig röra, Om din själ har lärt att höra Och naturen älska rått.

Med den kraft i henne gömmes, Som i dina lemmar tömmes, Skall du möta lifvet glad, Och de dagar du fick vandra Skall clu älska mer än andra Som ett härligt själens bad.

Ellen Whitlock.

Ett bidrag till äktenskaps^ frågan.

Af Ave.

let är en gammal erfarenhet, som, [i länge glömd, nu kommit upp med så mycket annat, hvilket kallats till lif med den s. k. qvinnofrågan, den nämligen, alt ynglingens och mannens umgänge med ädla, renhjertade qvinnor odlar hela sällskapslifvet och dermed samhällets seder.

Våra förfäder, med deras djupa syn på menniskolifvet, läto sjelfva Freja skänka i mjöd åt de höga åsar: men när jätten inträngde i de höges krets och kräfde, att hon skulle fylla hornet åt honom, då lemnade den gråtfagra disan tvst och stolt hallen.

Samma tanke på qvinnans förädlande inflytande på männens lag framträder i hjel-tarnes hopp att i Odins sal få dricka tve-männings med valkyriorna.

Vid lädrens gästabud var det qvinnan som blandade drycken, så att ej för mycket af »giftet», d. v. s. af rusgifvande ämnen, dröpos deri, och det är först, sedan nyare seder trängt ut qvinnan ur dryckeshallen, som kämpar oeh stormän började dricka blott för att dricka hvar andra under bordet.

Sekler förflöto och allt mer och mer skildes männers oeh qvinnors lag från hvar andra. Många insågo det skadliga häri, icke blott lör männen, utan äfven för qvinnan, men det, som fått lof alt växa sig krokigt, är ej så lätt alt rätta. Qvinnor, som gjorde reformförsök i denna riktning, missförstodos och lemnades till pris åt förtalet; män, som öppet visade böjelse för att vistas i qvinnors lag, misstänktes äfven för något slags »afsigter», och få voro väl de ynglingar, som

skulle vågat sig in i ett af våra riksberyktade kafferep.

För många år sedan väcktes vid ett af våra universitet den frågan, om det ej vore rent af nödvändigt att lärarnes hem öppnades för studenterna, »så att råheten kunde afslipas». Då gaf en af professorerna det svar, alt han ej ville ha sina döttrar till slipstenar. — Man tyckte i den tiden, att det var både qvickt och bra svaradt; nu — ja, hur skulle man tycka om ett dylikt svar nu?

Ett friare oeh förnuftigare umgänge emellan man och qvinna är ett kraf, som nu står på dagordningen, och som här och der, i de främstes led, redan är en verklighet; men se vi till majoriteten bland våra städers burgnare befolkning, så finna vi skaror af unge män, som knapt sett en skymt af verkligt hemlif, sett bildade qvinnor i hvardagslifvets bestyr, sedan de som unga gossar lemnade barndomshemmet. Det är detta sorgliga förhållande, som skapat * ungkarlsvanor».

Härvid behöfva vi ej genast föreställa oss allt för svarta taflor för att förstå, det denna obekantskap med hemlif och bildade qvinnors lefnadssätt och vanor ej sällan är en af orsakerna till 'ett olyckligt äktenskap och i hvarje fall en svår pröfvosten för två unga makars samlif.

Hur underligt främmande måste ej detta lif i det nya hemmet förefalla en ung man, hvars tid varit delad emellan kontoret, verkstaden eller disken, ungkarlsrummet och offentliga nöjen eller ungkarlsgillen? I början torde det ha nyhetens behag, detta att lefva så här regelbundet, att ge akt på sitt uppförande o. s. v. Men det är troligt, att reaktionen mången gång låter känna sig i en förnimmelse af tvång, synnerligast då den unga hustrun i sin tanklöshet förbiser det faktum, att hennes man är fullkomligt