Idun: 1888

N:r 46.

Fredagen den 16 november 1888.

l:sta årg.

B Trå:

Klara.berssga.tan 54, en tr. Amoaaprii:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen Jösnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas ä b yran kl. 9—10 ocb 4—5. Allm. Telef. 6147.

Utffifning-stid:

hvarje belgfri fredag, bistå numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: bog redaktionen, å Stads-postens hufvudkontor, i de större boklådorna saiut å tidningskontoren.

I, som ropen, det är ingen, ingen själ fördold i tingen: allt är stoft, ej mer —

Dårar, blott till källan stigen: sen ert anlete och tigen, rodnen höljen er!

/', ]tf. I'i'n iiztbi.

I

Iduns redaktion

har som fast medarbetare antagits hr Johan Nordling, förut känd inom Iduns läsekrets genom flere under året i tidningen införda skisser äfvensom genom den nu pågående följetongen »Ett storstadsbarn».

Frithiof Hellberg,

Red. o. utg. af Idun.

Å

Skandinavisk Modetidning,

den finaste prydnad för salongsbordet samt den rikhaltigaste och tillförlitligaste

mode- och handarbetsjournal, torde prenumeration oför-dröjligen ske.

Tidningens anmälan å sista sidan i n:r 1, som medföljde till Iduns alla prenumeranter, torde noga genomläsas. Skandinavisk Modetidning, som är en alldeles sjelfständig, från Idun skild tidning, kostar för november och december

endast 1 krona.

Annonsen om

Iduns Uträttningsbyrå

å näst sista sidan i detta nummer af Idun torde af tidningens läsarinnor noga observeras. Redaktionen.

Ett jubileum

f|p; dessa dagar har i Stockholm — ja, vi «-*-» knnna säga öfver hela landet — firats en minnesfest af mindre alldaglig art. En svensk qvinna, hvars namn knappast behöfver nämnas för att vara kändt, en qvinna, som kring hela den civiliserade verlden spridt ära öfver sitt fosterland, en husmoder och författarinna, hvilken så som ingen annan skildrat de svenska hemmens lif, har firat sitt glänsande författare-skaps halfsekelfest.

De dagliga tidningarna ha visserligen redan för en hvar af våra läsarinnor gjort bekant, hurusom Emilie Flygare-Carlén den 10 dennes uppvaktades af anförvandter och vänner, lyckönskande med blommor oeh varma ord; hurusom på hennes bord förelåg den särskildt till dagen utgifna : jubelupplagan af hennes första roman »Waldemar Klein», hvilkens 50-åriga födelsedag var inne; — vi taga ändock för gifvet, att Iduns läsekrets med nöje skall se några ord i sin tidning, egnade den vördnadsvärda gamla som hyllning, en hyllning till en af de ädlaste bland svenska qvinnor.

Emilie Flygare-Carlén är nu 81 år, en silfver-hårig åldring, som längtar efter slutet, såsom hon sjelf helt öppet bekänner i förordet till den nämda upplagan af »Waldemar Klein». Hvem kan undra, att den gamla efter ett så långt lif af rastlöst arbete, af mycken framgång — det är sant — men ock af mycken strid och sorg känner sig trött. Men med tillfredsställelse kan hon blicka till baka på sin lefnads gerning, så visst som alla hennes landsman-innor och landsmän, redan sen generationer till baka, med stolthet blickat upp till henne!

Fjerran från de stora gatornas buller och rastlösa oro har den gamla författarinnan dragit sig undan till Kaptensgatan ä Östermalm, der hon sedan mer än 20 år innehaft samma lugna bo. Det är icke särdeles länge sedan den, som skrifver dessa rader, hade lyckan att få besöka fru Carlén i detta hennes hem. Hon lefver annars nu mera ett mycket stilla och tillbakadraget lif, ensam med sin gamla tro-tjenarinna. De enda besök hon i regel tar emot, äro de af någon nära anförvandt eller väu från svunna tider.

Djerfvas vi glänta en smula på dörren till hennes hem för våra läsarinnor? Vi förmoda, att den gamla med det blida sinnet icke fdrtänker oss denna lilla indiskretion.

Hela detta hem bär en prägel af något gammaldags gediget. Förmaket minner till möblemang oeh hela sin anordning lifligt om ett landtligt prestgårdsförmak af det gamla hein-trefliga slaget, på sammagångsomunder årens lopp hit samlats en del konstverk och modernt lyx-gods, som ger det vackra rummet en egendomligt kontrasterande karaktär af konstsalong cn viiniaiure. I fönstret frodas pelargonier och cactus. De urmodiga möblerna, klädda i grön sammet, förefalla oss med sina förgylda roc-cocoornament rent af vördnadsvärda: hvad allt skulle ej det gamla bohaget kunna förtälja, om det egde öron och tungor!

De hvita konturerna af en Venusbyst, en Apollo teckna sig bjert mot tapetens blåa bakgrund, en mängd målningar och miniatyrer pryda väggarna, borden digna under planschverk och böcker.

Innanför förmaket ligger fru Carléns arbetsrum, ett litet kabinett i enkelt möblemang, men kring hvilket naturligen knyter sig besökarens lifligaste intresse. Der vid fönstret står hennes skrifbord, ett anspråkslöst litet skrifbord med en portfölj, ett par pennor oeh ett