Sida 133
N:r 17.
Fredagen den 27 april 1888.
l:sta Ă„rg.
B yxÄ:
8 Sturegatan 8 (ingÄng fr;ln HumlegÄrdsg. 19) Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberÀknadt. Ingen lösnummertbrsÀljning!
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 9â10 och 4â5. Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje mÄnad innehÄller en fullstÀndig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: & postanstalterna. I Stockholm: iios redaktionen, Ä Stads-postens hufvudkontor, i de större boklÄdorna samt :t tidningskontoren.
MÄngen civilisationens dotter Àr platt intet annat Àn sin klÀdning.
Mark Twain.
Hemmets uppfostran.
Ur a Vi och vÄra söners, af Mathilda Langlet.
(Forts.)
M|.^)Ă„ man ger akt pĂ€ andras barn, finner hvar och en fel hos dem, frĂ„n hvilka man med glĂ€dje anser sina egna fria. Men det Ă€r icke otroligt, att dessa barns förĂ€ldrar hos vĂ„ra Ă€lskningar upptĂ€cka fel och brister, som vi deremot Ă€ro blinda för. Helt sĂ€kert finnas fel hos alla barn och det gĂ€ller att söka upptĂ€cka dem och â böta dem.
De flesta förÀldrar söka vÀl, hvar oeh en pÄ sitt vis, motarbeta alla svÄrare fel och ovanor hos barnen, men olyckan Àr, att de kanske ofta icke företaga detta sÄ nödiga arbete, förr Àn dessa fel rent af sticka bÄde dem ocli andra i ögonen. Men dÄ Àr det mÄngen gÄng redan för sent.
Huru ofta hör nian icke förĂ€ldrar förklara, att den varnartige sonen ju fĂ„tt »sĂ„ mycket stryk», utan att deraf nĂ„gon nĂ€mnvĂ€rd verkan försports! Oeh dĂ„ hade det kanske blott be-höfts nĂ„gra lindriga tillrĂ€ttavisningar för att borttaga det, hvaröfver man nu klagar â men de skulle ha gifvits i tid och i rĂ€tta ögonblicket. För att kunna göra detta, mĂ„ste man dock redan frĂ„n dess spĂ€daste Ă„lder börja aktgifva pĂ„ barnets anlag oeh söka ingifva det goda vanor. Att med hĂ„rd och stundom orĂ€ttvis aga borttaga det onda, som man sjelf mĂ„ hĂ€nda fostrat hos barnen eller Ă„tminstone försummat att bortarbeta, det Ă€r verkligen grymt, och det lyckas ocksĂ„ rĂ€tt sĂ€llan.
OmstÀndigheter gifvas ju, som hindra mÄnga förÀldrar att sjelfva handhafva sina barn, och det Àr dÄ nödigt att med yttersta omsorg vÀlja de personer, som skola vÄrda de smÄ. Naturligtvis kan detta gÀlla blott om antingen de förÀldrar, hvilkas stÀllning i samhÀllet tvingar dem att lemna tillsynen om barnen Ät andra,
eller de, hvilkas arbete Àr nog inbringande att tillÄta sÄdant. Det gifves ju tusentals mödrar, som för att kunna förvÀrfva sitt dagliga uppehÀlle mÄste lemna barnen sÄ godt som Ät sig sjelfva, men stundom Àr det bÀttre för sÄdana smÄ stackare att vara alldeles pÄ egen hand, Àn att »vÄrdas» af lejda hÀnder. Det Àr svÄrt, stundom omöjligt att pÄ förband rÀtt pröfva den, som skall handhafva barnen, och Àfven den vaksammaste kan hÀruti blifva bedragen. Numera har man nog ocksÄ insett, der man sÄ hafva kan, att det Àr bÀttre att för barnens rÀkning anskaffa en pÄlitligare, om ock dyrlejdare vÄrdarinna, och ehuru man nog Ànnu finner vÄrdslösa oeh samvetslösa barnsköterskor, torde deras antal dock nu vara betydligt för-minskadt. Man lemnar nu ej gerna sitt barn i hÀnderna pÄ den första bÀsta oeh tycker ej heller, att »det Àr det samma», huru barnen hafva det, och de'smÄ hafva nog i allmÀnhet bÀttre dagar Àn fordom, hvilket ocksÄ den minskade dödligheten bland spÀdbarn torde bekrÀfta.
Snarare gĂ„r man mĂ„ hĂ€nda â der tillgĂ„ngarne tillĂ„ta sĂ„dant â till motsatta ytterligheter, och det saknas icke exempel pĂ„, att barnjungfrur ordentligt tyranniseras bĂ„de af barnen och af deras mor. Att sĂ„dant skall inverka demoraliserande pĂ„ barnen Ă€r ju tydligt nog. Om t. ex barnpigan beklagar sig öfver, att lille Karl Ludvig »sparkat henne», och modren bemöter detta med inkastet: »Sofi retade honom vĂ€l dÄ» â hvad skall dĂ„ Karl Ludvig tĂ€nka annat Ă€n att, om nĂ„gon understĂ„r sig »reta» honom, sĂ„ har han full rĂ€ttighet att behandla denne nĂ„gon sĂ„, som hans retade vrede ingifver honom ? Eller om han, trotsande förbud och förmaningar, med sin boll slĂ„r ned t. ex. en dyrbar lampa och ser, att han, som begĂ„tt förseelsen, undslapp bannor, under det att hon, som han trotsat, för kanske hĂ€ftiga sĂ„dana, för det hon »icke sett efter honom» â hvad Ă€r dĂ„ naturligare, Ă€n att ban far
klart för sig, huru det skall gÄ till att sjelf undkomma straff genom att skjuta skulden pÄ andra?
En förstÄndig moder tager derför aldrig i barnens nÀrvaro deras parti mot tjenstfolket. Har verklig orÀttvisa mot barnet blifvit begÄngen, kan man ju lika lÀtt strafFa den samma efter, som före en undersökning af saken. SÀkrast Àr att icke i första ögonblickets hetta banna vare sig den ena eller den andra; genom att sÄlunda visa sin uppriktiga önskan att vara rÀttvis, tillförsÀkrar man ocksÄ sina barn ett vida vÀnligare bemötande frÄn tjenstfolkets sida och sig sjelf en betydligt större aktning, Àn om man utfar i förebrÄelser, som sedan befinnas vara orÀttvisa. PÄ samma gÄng ger man barnen ett godt föredöme och ingifver dem trygghet, dÄ de se, att modren icke förhastar sig, utan först undersöker, innan hon dömer.
Lika litet bör man i tjenares nĂ€rvaro taga deras parti mot barnen, sĂ„ framt icke nĂ„gon berĂ€ttigad fordran pĂ„ upprĂ€ttelse skulle nödvĂ€ndiggöra sĂ„dant. I vanliga fall Ă€r ju dertill nog att lĂ„ta barnen bedja den förorĂ€ttade om förlĂ„telse, och detta Ă€r nĂ„got, som man icke bör försumma. MĂ„nga förĂ€ldrar finna detta motbjudande, och barnen göra det mĂ„ hĂ€nda ocksĂ„ ogerna, men det bör dock ske. Börjar man blott i tid dermed, dĂ„ barnen Ă€nnu Ă€ro smĂ„, blir det dem icke det ringaste svĂ„rt, och deraf fi barnen ett godt intryck â i deras medvetande inkommer, fast de ej förstĂ„ det, redan nu en uppfattning af menniskovĂ€rdet, som gifver dem en god grund att bygga pĂ„ för framtiden. Och tjename sĂ€tta i allmĂ€nhet ett mycket stort vĂ€rde pĂ„, att barnen bedja dem om ursĂ€kt, nĂ€r sĂ„dant pĂ„fordras. Fördelarne Ă€ro ömsesidiga.
Har man en god vÄrdarinna för barnen och behandlar henne vÀl, kan man verkligen af henne hafva mycken och god hjelp vid barnens uppfostran. Men det Àr dÄ nödvÀndigt, att man dels Àr ense med henne om sÀttet för barnens
Med detta ntr följer sÄsom bihang Iduns mönsterbilaga n:r 4.
