Idun: 1888

N:r 16.

B yrå: 8 Sturegatan 8 (ingång från Humlegårdsg. 19) Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

l:sta årg.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stadspostens hufvudkontor, i de större boklådorna sanrt å tidningskontoren.

Fredagen den 20 april 1888.

Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5. Allm. Telef. 6147.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Tiden läker alla sår, Utom dem, som sjelf hon slår.

Nytillträdande abonnenter

hunna mot insändande af 30 ore i frimiirJcen erhålla, de till första qvartalet hörande numren 11, 12 o. 13, i hvilka början af Ernst Lundqnists intressanta följetong- »En lifsuppgift» finnes införd.

Första qvartalet

af Idun han nj vidare expedieras, all den stund de flesta numren (undant. n:r 11, 12 o. 13, som erhållas mot 30 öre) fi ro utgångna.

Tjugu (20) kronor

som heder sbelöning-

erhåller den af hinns läsarinnor, som. förr. t! en HO thornes samlat, det största antalet abonnenter å Ulan till årets siat, uf item tt)>pburit och inn»! nil nid a tidrymd direkt till. Med. af Xdun insändt afgiften, hvilken från den 1. april till årets siat utgör 3 kronor för hvarje abonnent.

OBS.! Tfe samlade abonnenterna, hvilkas antal måste belöpa sUj titi minst fem (it), böra, vara bosatta inom samma trakt, på det de abonnerade exemplaren måtte kanna sändas i ett gemensamt paket titi abon-nentsamlerskan att. af henne utdelas eller hos henne afhemtas.

OBS.! Täflingen under nyssnämda vilkor gäller endast för landslri/gden; men kan äfven, gälla för städer och. köpingar, så vida det samlade abonnent-antalet uppgår till minst femton abonnenter, erhåller dessutom det sjette exemplaret, gratis; för lO abonnenter erhållas a gratisexemplar o. s. v.

Stockholm den 0 april 1SS8.

Redaktionen.

Hemmets uppfostran.

Ur »Vi och våra söner», af Mathilda Lan f/let.

fidljtt godt och gladt barndomshem — hvilket ^-y. ljufligt ålderdomsminne! Ju mera vi nalkas ålderns dagar, dess mera synes oss den flydda barndomstiden närma sig, dess lifligare blifva våra hågkomster deraf. Lycklig då den, som kan minnas ett hem, der kärlek förde spiran, och der lugn och glädje rådde!

Sådana glada minnen borde många af oss hafva många flere än de, som verkligen kunna visa till baka derpå. Ty det är ett sorgligt faktum, att så många menniskor sjelfvilligt visa lyckan ifrån sig, och att så många föräldrar genom likgiltighet eller missuppfattning förbittra lifvet både för sig och sina barn, medan andra blifva vida mindre lyckliga än de kunde vara, blott emedan de gå ut från oriktiga synpunkter eller förbise de vigtigaste grundsanningar vid sina barns uppfostran och förveckling.

Man hör ofta föräldrar klaga öfver att barnen, synnerligast sönerna ej trifvas i hemmet, och det synes för den ytlige betraktaren mången gång förunderligt att så förhåller sig. Hemmet synes vara godt och uppfyldt af allt detta verldens goda, föräldrarna äro så »hyggliga» menniskor, och ändå trifvas barnen ej i hemmet. Stackars föräldrar, säger man.

Men borde man icke snarare säga: stackars barn!?

Ty i ett eller annat afseende har hemmet säkert icke varit, som det borde vara. Der har kanske varit fullt upp af det lekamliga goda — men, en menniska lefver icke allenast af bröd; det är något inom henne, som också behöfver lefva och som ej kan lefva utan kärlek, utan glad och lycklig samvaro med andra. Äfven om man icke vet deraf, saknar man detta, der det icke finnes, och söker utomhus det, som brister i hemmet.

Äfven i ett godt hem ligger stundom något tungt och tryckande liksom i luften, medan i ett annat man genast blir vid godt mod, så fort, man kommer inom dörren. Detta beror till stor del på skaplynnet hos husmoder oeh husfader, synnerligast hos den förra, efter som det förnämligast är hon, som ordnar och skapar familjelifvet. Är hon sträng, fordrande, egoistisk, så uppkommer denna tryckande känsla, som man allra tydligast märker, när hon t. ex. reser bort och man då liksom andas ut och förnimmer en märkbar lättnad. I ett annat hem, der husmodren är öfverseende, uppoffrande, glad och mild, blir tonen en belt annau; man vet, att allt blir mildt bedömdt, men dock undviker man att såra den, som sjelf så ömt undviker att såra andra. Visserligen kan en vresig husfader till en viss grad motverka detta, liksom en vänlig man kan, ehuru i mindre mon, mildra det tryckande af den allt for stränga husmodrens välde, men det beror dock i allt, som rör familjelifvet, oftast mest på qvinnan, huru det gestaltar sig.

Det är ganska vigtigt, detta, att barnen trifvas i hemmet; det är till och med för deras framtid vigtigt, att de hafva ett godt minne deraf. Mången gång, då man på äldre dagar står vid någon skiljoväg i lifvet, dyker oväntadt upp ett minne från barndomshemmet och pekar liksom med ljusa finger på huru ett sådant val gjordes i det kära hemmet, huru saken der bedömdes, hvad som der ansågs rätt och godt och nyttigt. Men dessa minnen komma blott, då hemmet varit godt och kärt.

Man kan knappast tänka sig något ljufligare än en familjekrets, der föräldrarna ömt vårdat de späda barnen och sedan af de uppväxande ynglingarne och flickorna vördas och åtlydas, likasom fordom af de små, och der de nu utvecklade unga med sin glädtighet och sin lifs-lust sprida en frisk munterhet i hemmets stilla trefnad. Sådana hem finnas, der ynglingarne föredraga hemtrefnaden framför alla nöjen, och