Idun: 1888

Der Welt mehr geben als sie uns giebt, Die Welt mehr lieben als sie uns liebt;

N:r 30.

B yr å:

8 Sturegatan 8 (ingäng från Humlegårdsg. 19) Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Fredagen den 27 juli 1888.

Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen Jösnummerforsäljning!

Redaktör och utgifvare:

FRITHIOF HELLBERG.

Träffas ä byrån kl. 9—10 ocli 4—5. Allm. Telef. 61 47.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

l:sta årg.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stads-postens hufvudkontor, i de större boklådorna samt å tidningskontoren.

En nutidskonkurrens.

Af Inga Schenfelt (Elsa)*.

Jxrittas föräldrar kunde icke fatta hvarifrån J(i det kommit, då deras äldsta dotter en Qy[ dag lät dem veta, att lion ville ut och bli gnvernant. Var det hennes allvar... ? Sådant tokeri. . . inte behöfde hon det!

Men då hon vidblef sin idé och förklarade, att den och den af hennes jemlikar föregått med exempel, gjordes ej flera invändningar. Möjligen voro föräldrarne svaga fot hennes önskan eller ock trötta på att se hennes missnöjda anlete och likgiltighet för hvad som omgaf henne.

Genom vänner och bekanta fick Britta snart nog anbud på plats hos en godsegare i södra Sverige och det behagade henne. Här blef ej ens fråga om att se på betyg. Britta var af familj, hade muntliga förespråkare, hade genomgått elementarskola och vistats en längre tid i Paris . . .

Af samma skäl följde långt större lön, än en fattig flicka af tarflig härkomst vågat begära Dessutom var det ju angenämt att visa sig storslagen bela vägen . . .

Nu fick Britta sysselsättning, som intresse-rane henne — för paryren; den skulle moderniseras, tillökas, blifva elegant. Hon ämnade imponera med den . . . och så kom hon nu i granskapet af en garnisonsstad... fantasien utspann angenäma framtidstaflor... Minst af allt sysselsattes hennes tankar med den befattning hon åtagit sig.

Åh, den skulle nog också gå för sig!

Rustad med klädningssläp af dyrbart siden och Pariserspetsar, värdefulla nipper och ett intagande leende, gjorde Britta sin entré i det främmande hemmet — hon syntes mycket säker

* Af förbiseende var »En nutidskonkurrens» i förra numret ej signerad.

på sin sak . . . tviflade ej en minut på sin förmåga att kunna fylla platsen såsom lärarinna

för den elfvaåriga, husets enda dotter.

* *

*

Lydia, i det fattiga hemmet, använde tiden på bästa sätt, och hann med otroligt mycket: undervisade tre af syskonen, sydde åt dem, biträdde sin mor i hushållet.

Ber måste nu väfvas af glatta lifvet, särskildt åt Lydia, som ej fick komma »för bar» ut i främmande hus; två dagar i veckan upptogs förmiddagen hos orgelnisten, der hon öfvade sig i musik och läste språk med Maria, det senare dock ej mot qvittning, utan mot en måttlig kontant ersättning — o, så välbehöflig för uppköp af garn m. m., då faderns kassa alltid var klen.

Men oaktadt alla svårigheter sågs hon ständigt glad oeh förhoppningsfull — den goda sinnesförfattning, som nyttigt arbete framkallar — och var en uppmuntran för alla inom familjen.

Med denna sommar skulle dock sista strålen från deras anspråkslösa lyckas sol utsläckas — kanske för alltid; moln skockade sig liksom under den glänsande sommardagen, då naturen hastigt insvepes i mörka, hotande, åskdigra skyar.

Bref anlände från den lärarinna, hvars löfte Lydia fått och litat på om anskaffande af kondition, att hon äntra ingenting kunnat verka för saken, som fått ett önskadt resultat. De platser, hon hoppats på och efterfrågat, voro redan upptagna, en af dessa utaf Lydias f. d. skolkamrat och vän — Britta. »Detta» till-lade lärarinnan, »är högst förvånande, en rik flicka från ett godt hem. . . och med verkligt medelmåttiga kunskaper, men sådant blir allt mer och mer vanligt. En mani eller hvad det är att lemna hemmet synes hafva gripit ungdomen, och det är ett missgrepp af unga flickor, då de ej behöfva komma bort. Ack,

liur många äro ej de, hvilka tvingas dertill af det närvarande eller för framtida bergning, och nu blifva dessa rätt ofta undanträngda. De lyckligt lottade borde betänka det — äfven då de äro utan känsla för den oskattbara lyckan af ett föräldrahem, dess skydd, trygghet och omvårdnad, hvilket ingen annan ställning i lifvet kan uppväga.

Blif nu ej modlö3, jag vill ännu hafva dig i minne, ehuru mängden af sökande till dylika anställningar numera rekryteras ur alla klasser, under alla förinögenhetsvilkor i otrolig mängd. Det blir bäst att annonsera, skulle jag tro. Börja genast!»

»Annonsera! Ja, det är lätt sagdt, men för oss dyrt.»

»Åh ja, pappa. Jag liar dock några slantar och får väl några till för de lektioner jag ger,» sade Lydia nedstämd. Det var ett hårdt slag, detta, hon hade litat så säkert på att i oktober få komma bort. Hur skulle det nu gå?

Både oktober och november gingo utan svar på hennes annonser, modet svigtade, bristen i hemmet framstod allt tydligare. Närmare jul kommo krafbref till hennes far, som lånat litet här och litet der. Han försökte dölja brefvens innehåll, men bekymmer låg öfver hela hans väsen, och då dertill kom, att en dag den bästa kon i deras ladugård leddes bort af en främmande karl, blef tydligt — att troligen det öfriga af deras små egodelar snart skulle föras samma väg — om ej snar hjelp kom.

Julfriden blef dock nu störd af dessa mörka utsigter och endast de yngste af barnen kunde

i sin ovetenhet njuta af högtidens fröjd.

* *

Lydias föräldrar sågo förr lyckligare dagar: fadern utgick från ett godt, bergadt hem, den yngste af flere syskon.

Studiebanan beträdde han med god utsigt

Med detta n:r följer såsom bihang Iduns mönsterbilaga n:r 7.

Nie um den Beifall der Menge werben, Macht ruhig leben und selig sterben.