Idun: 1888

En gammalmodig betraktelse om moderna.

I vad är det allsmäktiga modet, och kunna vi ej till en del befria oss från tyranni?

En dansk prest, som tillika är en mycket snillrik förf., har i sitt gripande arbete »Breve fra Helvede» förklarat, att det af verldens barn så högt skattade modet icke är annat än hin ondes gamla aflagda skinn . . . Denne store potentat har nämligen ormnatur och afkläder sig hvart sjunde år sitt spräckliga, glänsande skinn, hvilket han då från afgrundens djup hånleende slungar upp till jorden, der skräddare och modister bums snoka rätt på det samma och deraf skära till moderna drägter oeh prydnader åt verldens stora barn. Af de bästa mest lysande bitarne få damerna sin del, men ändå, du stolta skönhet i mångfärgad drägt och prunkande grannlåt, är det i alla fall hin ondes gamla bortkastade hud, som du styrt ut dig med, om än litet mer eller mindre smak i sammansättningen gör hemligheten njutbar för betraktaren . . .

Emellertid fins det också mindre vackra och mera dunkla bitar qvar af den mörklagde af-grundsfurstens forna omhölje, oeh dem få herrarne hålla till godo med; dessa bitar räcka till både skorstenshattar, frackar, bonjourer oeh andra onämnbara plagg af ny fason och snitt, och det blir lust och fröjd både på och under jorden, när ett nytt mode uppstår. Men skola vi unna mörksens englar oeh deras öfverste den triumfen, att vi menniskor stoltsera i hans gamla aflagda skinn? Böra vi icke kasta det till baka dit, hvarifrån det kommit, och emaneipera oss från modet genom att bära en för vårt klimat och land passande klädedrägt? Må »Il Diavolo» annamma skorstenshatten, de höga klackarne, de långa släpen, snörlifven, krinolinerna oeh allt annat osundt och besvärligt otyg, och låtom oss sedan sluta ett innerligt förbund med den goda smaken, det sunda förnuftet oeh gracerna! . ..

I andanom ser jag mången rynkad panna och mycket spotska miner bland de sköna vid

denna uppmaning, och de skänka blott en föraktfull undran åt hvad som monde menas med hin ondes skinn, och huru bortkastandet af detta skulle kunna föranleda någon revolution i modets despotiska kungarike? Jo, käraste systrar, med afläggandet af denua ormhud menas det samma som qväfvandet af allt för mycken fåfänga, praktlystnad, behagsjuka, afund, skrytsamhet, m. fl. små svagheter, hvilka stundom vidlåda det s. k. täcka könet. Den högt värderade författarinnan Mathilda Langlet har redan i n:r 4 af denna tidskrift med sin vanliga esprit och talang i skrifsättet påpekat dårskapen i en del af modets nuvarande lagar och foreskrifter. Ingen predikande i detta ämne kan väl våga hoppas att vinna fullständig seger öfver modegalenskapen; den har i alla tider höjt och skall väl fortfarande höja sin af oäkta guld och falska ädelstenar glittrande spirande öfver jorden; men låtom oss åtminstone lofva att ej förifra oss, när det gäller ett nytt mode, utan lugnt tänka efter om det passar för vår ålder, vårt utseende eller våra tillgångar, och må vi i synnerhet vara toleranta och ej skratta åt dem, som af ett eller annat skäl uppträda som »hin ondes besegrare» och spjerna emot att ikläda sig hans lysande ormskinn. Sat sapienti!

B. S.

Ett missförhållande.

||p|,ön hade grånat i tjensten och var, som •fevg man säger, utsliten, men derför icke förkastad, nej, långt derifrån. Anna var hemmets goda genius och både de gamla oeh unga familjemedlemmarne täflade om att visa henne sin vänskap och aktning.

Visst hände ibland, att någon nykommen, yngre tjenarinna i början betraktade den gamla med misstroende, rädd att i henne finna en Argus, hvilken bevakade henne och till matmodren inberättade alla ord och handlingar, som endast voro ämnade att förblifva kamraterna emellan.

Det dröjde dock ej länge, förr än deras misstro besegrades.

Anna var visst icke den, som sprang med sqvaller. Hon tålde dock ej några olater bland medtjenarne, utan förehöll dem öppet, men mildt deras fel, bevisande dem, hvilken skada de förorsakade sig sjelfva genom otrohet och slarf, då ett motsatt uppförande på samma gång medförde inre tillfredsställelse och bidrog att befästa husbondefolkets förtroende för dem.

»Se på mig,» så brukade hon afsluta sina förmaningar, »har jag ej rikligen lönats, för alt jag varit pligttrogen? Kanske jag eljes i dag suttit på ett fattighus, glömd af alla dem jag tjenat; nu betraktas jag deremot som en medlem af den familj, jag i trettio år tjenat, och omhuldas och vårdas så kärleksfullt, att jag ej känner mig som en börda för dem, ehuru jag ej längre kan vara till stor nytta.»

Genom sådant tal och vänliga råd vann Anna goda vänner för sig och troget tjenstfolk för familjen.

En gång samtalade jag med henne om det missförhållande, som nu i allmänhet förefinnes mellan tjenare' och husbönder, emot för några tiotal af år sedan, då fordringarna på tjenarne ändock voro mycket större än nu, då så mycket gjorts och göres för att underlätta deras arbete. Det är som om ett missämjans frö blifvit ut-sådt, grdtt och fortsätter att väsa.

Gumman undrade, om ej en af orsakerna härtill vore att finna i religionssöndringen, och denna åsigt delar jag, ty religionen bör vara det band, som starkast förenar menniskor, hvilka dagligen bero af hvar andra, och nu händer ofta, att tjenare och husbönder hafva olika religion. De olika sekterna betrakta hvar andra med misstroende oeh öfverlägsenhet. Det falska religionsnitet framkallar ofta pligtför-gätenhet. Den gemensammahusandakten upplöses.

Hemmet blir kallt och otrefligt. Husbonde ocli tjenare tänka mest på hvad de hafva att fordra af hvar andra, mycket litet på hvad de äro skyldiga hvar andra.

När vi hade räsonerat en stund, sade gumman: »För resten är det nog så, som ordspråket säger: det är ej ens fel, att två träta.»

N:r 13.

ayra:

8 Stur eg at a, n 8 (ingäng från Htunlegårdsg. 19) Annonspris:

20 öre pr petitrad (•= 11 stafvelser).

Fredagen den 30 mars 1888.

l:sta årg.

Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösmimmerförsäljning!

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvaije månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

1 landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, a Stadspostens hufvudkontor, i de större bokladorna samt å tidningskontoren.

till pris af 20 öre för båda tillsammans.

N:r 12 oeh 13 säljas undantagsvis i lösnummer

WF* Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen

af eder tidning!

Med detta n:r följer såsom bihang Iduns mönsterbilaga n:r 3.