Idun: 1888

N:r 11. Fredagen den 16 mars 1888. l:sta årg.

Byrå:

8 Sturegatan 8 (ingäng från Humlegårdsg. 19) Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 11 stafvelser).

Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas ä byrån kl. 9—10 och 4-5. Allm. Telef. 61 47.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stadspostens hufvudkontor, i de större boklådorna samt å tidningskontoren.

Idun räknar nu minst 40,000 läsarinnor, spridda öfver hela landet.

Säg a/dr ig en liten osanning för att komma ur en stor svårighet!

Fredrika Bremer.

En sak af största vigt

är,

att qvartalsprenumeranterna å Idun med allra första förnya sitt abonnement. I annat fall torde det inträffa, att flere sent kommande abonnenter nu som under första qvartalet gå miste om de första numren. Vi kunna nämligen ej åtaga oss att Ini Ila reservexemplar i oändlighet.

Idun lwstar från den 1 april till årets slut endast 3 kronor: för ett qvartal 1 krona.

Många intressanta uppsatser ligga färdiga till införande, och bülrag komma fortfarande flitigt att lemnas af de högt aktade författarinnorna Mathilda Langlet och Eva Wigström (Avej m. fl.

Ven ovanliga framgång Idun haft — antalet läsarinnor torde utan öfverdrift kunna uppskattas till minst 40,000 — visar, ott tidningen så att säga fyllt ett behof, och det stigande intresse, som för hvarje nummer kommit den samma till del, tyder på, att belåtenheten var-it allmän.

Detta kan ej annut än sporra oss till nya ansträngningar. Också hoppas vi, att tidningen skall varda bättre i alla afseenden, ju äldre den blir.

I f&rhoppning att under det nya qvartalet återfinna alla våra nuvarande abonnenter och många flere — ty vi taga för gifvet, att de flesta af intresse för den goda saken bemöda sig om att-förvärfva nya å t oss — tecknar

med utmürrkt högaktning

Redaktionen.

Farbror Gösta.

Af Ave.

» |rø^rbror är ju nog så snäll att äta mid-Jp(a dag hos oss! Det skall bringa oss ~~ tomtebolycka, att farbror blir vår första middagsgäst.»

»Er första? Ja, det är ju sant, det är blott åtta dagar, sedan Nils och du höllo bröllop. Tiden har varit mig lång, sedan min fosterson flyttade från mig. — Men hvad har du då till middag, lilla fra Anna?» slog kamrer Ölfver om i en munter ton, då han såg, att den unga frun smittats af hans rörelse.

»Andstek med potatis och sallader samt, till efterrätt, brödpudding med sylt.»

»Det var ju fint. Men soppan?»

»Soppan? Sådan tycker jag är öfverflödig, då vi ha två goda rätter och naturligtvis bajerskt öl,» svarade den unga husmodern, som sjelf med omsorg skötte det lilla hushållet.

Till hennes häpnad och förvåning antog gamle farbrors] vänliga ansigte ett djupt sorgset uttryck vid hennes svar, och han gick med synbar oro bort och stälde sig att fingra på bladväxterna på blomsterbordet.

Anna visste ej, hvad hon skulle tänka om detta. Hon hade aldrig märkt, att farbror Gösta var någon »matmenniska», och dock visade han formlig sorg öfver att ej få någon soppa till middagen.

»Käre farbror, det är ju lätt för mig att laga till en god soppa; jag har köttsky och hvarjehanda goda saker i handkammaren.»

»När det är så lätt, hvarför har du då ej en sådan rätt hvarje dag?» Der låg en klang af harm i gubbens fråga.

Anna kunde ej undertrycka ett småleende; det föreföll henne så löjligt, att den intelli-

gente kamrer Ölfver, som var så djupt inne i alla dagens frågor och som egde en sådan fond af äkta kunskap, skulle lägga vigt vid en dylik köksangelägenhet, men med en viss öfverlägsenhet i tonen svarade hon:

»Hvarje dag, käre farbror! Det blefve sannerligen ej så lätt, som nu är fallet. Ingenting är svårare att hitta på än just soppor. Herrar tycka sällan om mjölkrätter eller fruktsoppor. —»

»Har Nils sagt dig, att han ej tycker oin — om annat än öl?» afbröt kamrern häftigt.

»Nej, käre farbror, jag bara förutsätter, att han har samma smak som de fleste män, och då han ej gjort någon anmärkning mot våra middagar, så —»

»Ja, ja, snälla du, gå nu bara ut i köket och gif din jungfru besked, så skola vi sedan i lugn och ro talas vid.

»Herre gud, om jag bara vetat, att Nils tycker om soppor, så nog skulle jag laga sådana!» sade hon nästan ängslig öfver kamrerns häftighet.

Då hon återkom till förmaket, gick den gamle mannen fram och åter på mattan med ett både oroligt och sorgset utseende.

»Hör, Anna, du är ju ej någon sådan der pjollrande dam, som ej tål att höra ett ord om lifvets allvar, derest ej detta draperas i något slags estetisk mantel?»

»Jag hoppas, att jag ej är så der pjoskig, farbror.»

»Oeh du tilltror dig också att med förnuft och eftertanke kunna emottaga den upplysningen, alt din man — är — ja, blott är en syndig menniska?»

»Ja-a, men farbror, hvad betyder egentligen allt detta?» Anna gjorde starkt våld på sig för att dölja sin ångest.

»Så så, var ej rädd, min flicka! Hederligare och hyggligare man, än Nils är, skall

Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen af eder tidning!