Idun: 1888

N:r 9.

Fredagen den 2 mars 1888.

l:sta årg.

B yr å:

8 Sturega.ta.ii 8 (iDgdng från Humlegärdsg. 19) Ånnon spr is: 25 ore pr petitrad (= 11 stafvelser").

Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5. Allm. Telef. 61 47.

Utgrifning-stid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stadspostens hufvudkontor, i de större boklådorna samt å tidningskontoren.

Likasom facklor och fyrverkerier blifva bleka och träda i skuggan inför solen, så öfver glänsas och fördunklas ande, geni och likaså skönhet af hjertats godhet

Filosofen Schopenhaner.

"En lifsuppgift"

blir namnet på en längre, synnerligen intressant novell, som under denna månad tager sin början i Iduns följetongs-afdelning. Novellen är skrifven för Idun af vår må hända mest framstående och mest värderade författare på novellens område,

Ernst Lundquist.

Näppeligen har väl någon novell, som utkommit på sista tiden, väckt ett så enhälligt och berättigadt erkännande af både publik och kritik som författarens senaste novell "Smink?'. Att novellen "En lifsuppgift" skull mottagas med samma intresse, våga vi taga för alldeles gifvet, liksom vi äro öfvertygade om, att detta meddelande hos alla våra talrika läsarinnor skall väcka deri största tillfredsställelse.

Säkerligen sJeall ock underrättelsen härom ytterligare bidraga att vidga Iduns redan nu ovanligt stora läsekrets, för närvarande uppgående till minst 40,000 läsarinnor. För att emellertid upplagan må kunna redan från början bestämmas så tillräcklig, att ej sent tillträdande abonnenter gå miste om början af novellen, tillråda vi alla våra läsarinnor att i tid — ju förr, dess hellre — förnya prenumerationen för det stundande aprilqvar-talet, och skola vi, för att underlätta besväret, med nästa nummer tillsända alla våra abonnenter nödiga premimeratious-blanketter.

Tillträdande abonnenter tillhandahållas de sista numren af innevarande qvartal, i hvilka den nya följetongen kommer att inflyta.

Redaktionen.

Idun räknar nu minst 40,000 läsarinnor, spridda öfver hela landet.

Finnes i hemmet någon åldrig anhörig eller vän, hvars vissnade utseende, krämpor och tunga lynne synas de yngre oangenäma, kanske frånstötande, huru rätt och väl är det då ej, att undseende af godt hjerta skänkes denne. Oeh den gamle och lidande får vårt deltagande, om vi blott besinna, huru mycket det är, som tynger på ålderdomens senare år med dess aftagande krafter, dess saknadsfulla minnen samt icke minst medvetandet att vara öfverflödig och icke kunna omfatta och verka såsom förr, utan blott gå sin förvandling till mötes. Deltagandet bör bestå deri, att ungdomen icke flyr den gamle, utan närmar sig honom med tillit, gifver sina små' förtroenden och beder om råd. De unga skola icke förlora utan vinna på det, de hemta från den gamles erfarenhet, och dessutom skola de se, huru det åldriga anletet ljusnar oeh lifvas af ett ännu varmt hjertas fröjd att få föremål för inneboende känslor och att icke alldeles förbises.

De, som icke minst hafva rättighet till undseende, äro våra tjenare. Ofta vålla de oss anledning till missnöje, det är sant, men böra vi vänta mera af dem än hvad de i allmänhet gifva? De komma främmande i vårt hus, obekanta med hvad vi önska af dem och hafva, i vanligaste fall, fått så ringa upplysning och förståndsodling, att icke allt för mycket bör väntas af dem, synnerligast då vi betänka, huru stora fel ofta begås under en större bildningsgrad.

De hafva derjemte det hårdaste, minst behagliga arbetet, den lägsta lönen och den minsta friheten af hemmets medlemmar. Ålla deras små fel och okunnigheler nagelfaras, deras tjenster glömmas eller ringaktas ofta; men i stället för att så bemöta våra tjenare, borde vi alltid behandla dem humant. De skola värdera goda, vänliga ord, och de behöfva helt visst sådana långt bättre än den glade sällskapsbroder, vi så älskvärdt möta. Och det skulle icke litet bidraga till hemmets trefnad, om ett ömsesidigt af välvilja stämpladt förhållande rådde mellan

Inom hemmets verld.

Täflingsskrift af Anna Berg.

Belönad med det vid Iduns första pristäfling utfästa hufvudpriset.

vardagslifvet i hemmet är sällan hvad det borde och kunde vara.

--Man väntar att der mötas af en

glad förnöjsamhets stilla lycka, som utgår inifrån och sprides likt ett mildt solljus äfven till en inträdande främling, men i verkligheten är förhållandet sällan sådant. Hvad är orsaken?

De hjertan, som inom hemmet klappa, hafva ett gemensamt mål: att älska och glädja hvar andra, att vara lyckliga. Och likväl stores den dagliga friden oupphörligt, utan att någon olycka iuträffat. Orsakerna kunna visserligen vara flere, men vi tro, att. det väsentligen beror på bristande undseende. Det menskliga idealet är ännu icke hunnet, hinnes kanske aldrig här på jorden. Alla veta det; men likväl väntar och fordrar menniskan, att alla, som omgifva henne, skola vara utan vank och brist eller åtminstone uti allt efter hennes enskilda önskan, fast än hon sjelf är ofullkomlig i mycket, ty vore hon icke det, skulle hon med godlynt tålamod öfverse, i stället för att vid minsta motgång anse sig förnärmad och visa misshumör.

Vigtigast af allt är, att man och hustru hafva undseende med hvar andras små fel, sådana, som mest framträda i hemlifvet, och ej låta dessa inverka störande på harmonien i det hela. Det är de, som utgöra kärnpunkten i hemmet, och af förhållandet mellan dem beror, om atmosferen — andligen förstådt — blifver sund eller tvärt om.

Derför, om den ena eller andra parten har en vana eller svaghet, som icke behagar den andra, så haf undseende dermed utan harm, och tro att anledning till qvittering, i de flesta fall, icke saknas.

Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen af eder tidning! "US