Sida 165
N:r 21.
Fredagen den 25 maj 1888.
l:sta Ă„rg.
B TrÄ: 8 Sturegatan 8 (ingÄng frÀn HumlegÄrdsg. 19) Aaaonspiisi
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelse!1).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberÀknadt. Ingen lösnummerförsÀljning!
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
TrĂ€ffas a byrĂ„n kl. 9â10 ocli 4â5. Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje mÀnad innehÄller en fullstÀndig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker;
I landsorten: Ă„ postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, Ä Stadspostens hufvudkontor, i de större bokladorna samt à tidningskontoren.
Men, ack, hvar flicka har elt hjerta â det hade fröken Lilly med â det slog revelj, nĂ€r till exempel en löjtnant förbi fönstret red.
Och hade han till förnamn Vilhelm och var vid Svea garde â dĂ„ jag svĂ€ra kan, att hennes hjerta man tydligt kunde höra slĂ„.
Men Vilhelm höll pÄ ungkarlslifvet och red som vinden fri omkring oeh tÀnkte mer pÀ smÄ statister Àn fÀstmö och förlofningsring.
NÄ, ödet ville nu, att Vilhelm den dag, som skildrats ofvanför, gick Drottninggatan fram helt solo, men vid ett strÄlande humör.
PĂ„ lĂ„ngt hĂ„ll falkade han flickan, strök upp mustaschen, fermt och kĂ€ckt â ah, hon var söt, den lilla ungen, uti sin nobelt enkla drĂ€gt 1
SÄ kom han nÀrmare. En helsning, en vÄrdslöst elegant honnör för chapeau Boulanger vÄr löjtnant frÄn andra sidan gatan gör.
Hon böjde knappast pĂ„ sitt hufvud, blott ögonfransen sĂ€nktes ned â förnĂ€m och iskall som en drottning förbi pĂ„ trottoarn hon skred.
Han stannade. För första gĂ„ngen förstod han nu, hur det var fatL â nej, aldrig sĂ„dant nĂ€pet hufvud han sett i sĂ„dan stilfull hatt!
Hon var det, hon och ingen annan, som skulle öfverstinna bli, ty öfverste â det var han redan uti sin löjtnants fantasi.
Och sÄ pÄ qvÀlln till krigsrÄdinnan vÄr löjtnant kom att dricka te, att dyrka tvÀnne mörka ögon, han sett i chapeau Boulanger.
Och dessa ögon lÀr han frÄgat, nÀr skymningen der ute föll, om hennes hjerta ej arrestrum for löjtnant Vilhelm innehöll.
Om ej den krigiskt strÀnga minen, nÀr generalens hatt hon bar, fick för ett leende ge vika, nÀr i en löjtnants vÄld hon var.
Och fröken Lilly lĂ€r ha hviskat ett litet varmt, förtroligt »ja» och tillagt: den der generalen â hans hatt, förstĂ„s â var bra att ha!
Daniel Fallström.
en kommit nyss ifrÄn modisten med brÀtten à la Boulanger; hon profvade den framför spegeln, och hatten var förtjusande.
Ja, den som bar den var det Ă€fven: en kysstĂ€ck mun, en fin profil, och ögonen â ur mörka glober flög, sĂ€kert riktad, Amors pil.
Men aldrig förr den unga damen sÄ chic sett ut i nÄgon hatt: nÀr hon gick ut pÄ promenaden, hvar herre sneglade besatt.
»En hÀrlig flicka!» var den tanke, som lÄg i hvarje manlig blick, der fröken Lilly, spanskt och sÀkert, pÄ Drottninggatans asfalt gick.
