Sida 205
Fredagen den 29 juni 1888.
l:sta Ärg.
ByrÄ: 8 Sturegatan 8 (ingÄng frÀn HumlegÀrdsg. 19) Annonspria:
25 öre pr petitrad (= 10 stafveiser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberÀknadt. Ingen lösnummerförsÀljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 9â10 och 4â5. Allm. Telef. 6147.
TJtsrifning-stid:
hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje mÄnad innehÄller en fullstÀndig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: Ä postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, Ä Stadspostens hufvudkontor, i de större boklÄdorna samt Ä tidningskontoren.
Och föd den arma, klÀd den nakna, lÄt upp för nödens barn din dörr;
Idun rÀknar nu minst 50,000 lÀsarinnor och Àr spridd inom Sverige, Norge, Danmark, Finland, England, Frankrike, Holland,
Ryssland och Amerika.
Misericordia!
Och föd den arma, klÀd den nakna
lÄt upp för nödens barn din dorr,
stÄr det som motto pÄ dagens nummer af Idun. Tolf-tusen svenskar, mÀn, qvinnor och barn, tolftusen likar sakna i detta ögonblick det nödvÀndigaste: bostad, klÀder och föda. Derför vÀnder sig Idun till sina lÀsarinnor med ett manande ord:
Hjelpen de brandskadade i Sundsvall och UmeÄ!
Kontanta bidrag â Ă€fven de minstaâ mottagas med tacksamhet af oss och redovisas genast till nödhjelpskomitĂ©n. Adress: Red. af Idun, Stockholm.
Snar hjelp Àr dubbel hjelp!
Du skall ej sjelf din nödtorft sakna
af Herrens hÀnder mer Àn förr! Red. af Idun.
Ett kapitel om Àktenskap.
Il)an sĂ€ger ju till och med, att Ă€kten-skap, hvilka ingĂ„s af böjelse i regeln ej bli sĂ„ lyckliga som giftermĂ„l af berĂ€kning» â vĂ„gade den lilla bleka frun i soffhörnet inflicka i det lifliga samtal, som fördes i den lilla damkretsen.
»Det Àr bara prat!» afbröt en annan dam i sÀllskapet.
»Grundadt pĂ„ sanning I» â Det var den vördnadsbjudande borgmĂ€starinnan, som med en viss afgörande ton yttrade detta. »Grundadt pĂ„ sanning, endast man sĂ€tter fredliga i stĂ€llet för lyckliga- Den jag Ă€lskar kan mycket lĂ€ttare sĂ„ra och krĂ€nka mig Ă€n den, som Ă€r mig mer eller mindre likgiltig. I Ă€ktenskap mellan tvĂ„, som Ă€lska hvarandra, gifvas en bel del sjĂ€ls-och hjertebehof, hvilka konvenansgiftermĂ„len ej alls kĂ€nna till. Det har varit mindre illusion med i spelet; bli derför blott de yttre ansprĂ„ken tillfredsstĂ€lda, sĂ„ har det sig ej svĂ„rt med det fredliga samlifvet.
»NÀr nöden trÀder in genom dörren, flyr kÀrleken ut genom fönstret.»
BorgmÀstarinnan skakade sitt turbanprydda hufvud.
»Jag sĂ€ger med Friedrich Halm: »Den fans ej, der sĂ„ skedde. Det gifs ju en falsk, en af fantasi och sinnesrus född kĂ€rlek. Den förmĂ„r nog ej motstĂ„ hemsökelsen, men den Ă€kta, den sanna kĂ€rleken â den stannar qvar.»
»Men hur skall man kÀnna, om det Àr den rÀtta?»
»Man skall pröfva och ej som i ett rus besluta öfver lifvets vigtigaste steg. BerÀknings-partierna gÄ der vid lag oftast vida bÀttre till verket Àn de sÄ kallade kÀrlekspartierna.»
»Ni fördömer dÄ ej giftermÄl af berÀkning.»
»Har jag sagt det? Man kan egentligen ej i vÄra dagar klandra mannen, om han vid sitt val af hustru ser pÄ förmögenhet. Bland veten-
skapsmĂ€n, embetsmĂ€n, officerare, sĂ„ledes vĂ„ra mest bildade och intelligenta klasser, rĂ€cker sĂ€llan inkomsten till att anstĂ€ndigt försörja en familj â»
»Oeh en köpmansaffÀr behöfver nu mer Àn förr kapital. Den som ej kan arbeta med stora medel kommer lÄngsamt framÄt.»
NÀstan hvar och en af fruarne hade nÄgot exempel att nÀmna. SÄ började man tala om de gamla goda tiderna, dÄ den ledsamma penningfrÄgan ej spelade nÄgon sÄ vigtig rol, utan hjertat hade bestÀmmanderÀtten obestridd. Man började nÀstan bli litet sentimentala, dÄ den unga frun inföll:
»Men, mina damer, hvad ni der sÀga, tro ni bestÀmdt ej sjelfva, om ni blott först tÀnka efter. Lyx och för stora ansprÄk, begÀret att lefva öfver sina tillgÄngar hafva funnits i alla tider. LÀs blott de gamla förordningarne om klÀder, edikterna mot öfverdrifven prakt vid bröllop, barndop och gÀstabud; och hvad hemgiften betrÀffar, sÄ mÄste redan Laban lofva sin svÀrson Jakob en dylik, ooh sÄ har det varit sed bÄde hos germaner och romare, bÄde bos gamla och nya folk.»
»Alldeles riktigt, söta du!» sade borgmÀstarinnan. »Men jà g har lust att fullstÀndiga din historiska öfverblick. Bland österlÀndska folk gafs det ingen kÀrlek i ordets egentliga bemÀrkelse, och sÄ Àr det nog delvis Ànnu; mÄnggiftet gjorde qvinnan till slafvinna, som köptes och sÄldes. Jag vet ocksÄ, att det fins lÀnder, der den unga frÄn klostret kommande flickan giftes enligt familjebeslut, och har ej hört, att det ledt till sedernas förbÀttring. Men hÀr har utbildat sig en annan sed, som vi borde söka fi bort. Det Àr de bÄda könens »sökande» af hvarandra. Det Àr ej blott de svÄra lefnadsförhÄllandena, det Àr ock formen för vÄrt sÀllskapliga umgÀnge, som gör, att sÄ mÄnga Àktenskap mÄste slutas genom underhandling. Det ligger en sanning i den sÄ mycket anvÀnda och sÄ mycket beskrattade
Med detta n:r följer sÄsom bihang Iduns mönsterbilaga mr 6.
du skall ej sjelf din nödtorft sakna af Herrens hÀnder mer Àn förr.
J. o. Wallin.