Idun: 1888

Fredagen den 29 juni 1888.

l:sta årg.

Byrå: 8 Sturegatan 8 (ingång frän Humlegärdsg. 19) Annonspria:

25 öre pr petitrad (= 10 stafveiser).

Tidningen kostar

endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare:

FRITHIOF HELLBERG.

Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5. Allm. Telef. 6147.

TJtsrifning-stid:

hvarje helgfri fredag. Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stadspostens hufvudkontor, i de större boklådorna samt å tidningskontoren.

Och föd den arma, kläd den nakna, låt upp för nödens barn din dörr;

Idun räknar nu minst 50,000 läsarinnor och är spridd inom Sverige, Norge, Danmark, Finland, England, Frankrike, Holland,

Ryssland och Amerika.

Misericordia!

Och föd den arma, kläd den nakna

låt upp för nödens barn din dorr,

står det som motto på dagens nummer af Idun. Tolf-tusen svenskar, män, qvinnor och barn, tolftusen likar sakna i detta ögonblick det nödvändigaste: bostad, kläder och föda. Derför vänder sig Idun till sina läsarinnor med ett manande ord:

Hjelpen de brandskadade i Sundsvall och Umeå!

Kontanta bidrag — äfven de minsta— mottagas med tacksamhet af oss och redovisas genast till nödhjelpskomitén. Adress: Red. af Idun, Stockholm.

Snar hjelp är dubbel hjelp!

Du skall ej sjelf din nödtorft sakna

af Herrens händer mer än förr! Red. af Idun.

Ett kapitel om äktenskap.

Il)an säger ju till och med, att äkten-skap, hvilka ingås af böjelse i regeln ej bli så lyckliga som giftermål af beräkning» — vågade den lilla bleka frun i soffhörnet inflicka i det lifliga samtal, som fördes i den lilla damkretsen.

»Det är bara prat!» afbröt en annan dam i sällskapet.

»Grundadt på sanning I» — Det var den vördnadsbjudande borgmästarinnan, som med en viss afgörande ton yttrade detta. »Grundadt på sanning, endast man sätter fredliga i stället för lyckliga- Den jag älskar kan mycket lättare såra och kränka mig än den, som är mig mer eller mindre likgiltig. I äktenskap mellan två, som älska hvarandra, gifvas en bel del själs-och hjertebehof, hvilka konvenansgiftermålen ej alls känna till. Det har varit mindre illusion med i spelet; bli derför blott de yttre anspråken tillfredsstälda, så har det sig ej svårt med det fredliga samlifvet.

»När nöden träder in genom dörren, flyr kärleken ut genom fönstret.»

Borgmästarinnan skakade sitt turbanprydda hufvud.

»Jag säger med Friedrich Halm: »Den fans ej, der så skedde. Det gifs ju en falsk, en af fantasi och sinnesrus född kärlek. Den förmår nog ej motstå hemsökelsen, men den äkta, den sanna kärleken — den stannar qvar.»

»Men hur skall man känna, om det är den rätta?»

»Man skall pröfva och ej som i ett rus besluta öfver lifvets vigtigaste steg. Beräknings-partierna gå der vid lag oftast vida bättre till verket än de så kallade kärlekspartierna.»

»Ni fördömer då ej giftermål af beräkning.»

»Har jag sagt det? Man kan egentligen ej i våra dagar klandra mannen, om han vid sitt val af hustru ser på förmögenhet. Bland veten-

skapsmän, embetsmän, officerare, således våra mest bildade och intelligenta klasser, räcker sällan inkomsten till att anständigt försörja en familj —»

»Oeh en köpmansaffär behöfver nu mer än förr kapital. Den som ej kan arbeta med stora medel kommer långsamt framåt.»

Nästan hvar och en af fruarne hade något exempel att nämna. Så började man tala om de gamla goda tiderna, då den ledsamma penningfrågan ej spelade någon så vigtig rol, utan hjertat hade bestämmanderätten obestridd. Man började nästan bli litet sentimentala, då den unga frun inföll:

»Men, mina damer, hvad ni der säga, tro ni bestämdt ej sjelfva, om ni blott först tänka efter. Lyx och för stora anspråk, begäret att lefva öfver sina tillgångar hafva funnits i alla tider. Läs blott de gamla förordningarne om kläder, edikterna mot öfverdrifven prakt vid bröllop, barndop och gästabud; och hvad hemgiften beträffar, så måste redan Laban lofva sin svärson Jakob en dylik, ooh så har det varit sed både hos germaner och romare, både bos gamla och nya folk.»

»Alldeles riktigt, söta du!» sade borgmästarinnan. »Men jàg har lust att fullständiga din historiska öfverblick. Bland österländska folk gafs det ingen kärlek i ordets egentliga bemärkelse, och så är det nog delvis ännu; månggiftet gjorde qvinnan till slafvinna, som köptes och såldes. Jag vet också, att det fins länder, der den unga från klostret kommande flickan giftes enligt familjebeslut, och har ej hört, att det ledt till sedernas förbättring. Men här har utbildat sig en annan sed, som vi borde söka fi bort. Det är de båda könens »sökande» af hvarandra. Det är ej blott de svåra lefnadsförhållandena, det är ock formen för vårt sällskapliga umgänge, som gör, att så många äktenskap måste slutas genom underhandling. Det ligger en sanning i den så mycket använda och så mycket beskrattade

Med detta n:r följer såsom bihang Iduns mönsterbilaga mr 6.

du skall ej sjelf din nödtorft sakna af Herrens händer mer än förr.

J. o. Wallin.