Sida 39
hålles att nummer I veckan under hela qvartalet. F8r hvarje 5-tal abon- I I I NI ldun. erhålles ett gratlsexempiar för hela den tid, under hvilken abonne. nenter, som samlas, och f6r hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af I U U IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera-
»Augusta då! Du föreslog ju sjelf, att vi skulle be fru Haraldson afdöma tvisten.»
»Ja, men vi komma ju jemt från saken! — Jo du, Ingeborg, den här lilla idealisten hotar med att ställa till skandal i morgon afton. Georg — ja, du vet hvem det är — har fått den nycken att visa henne en påfallande uppmärksamhet, och nu förklarar den här lilla ungen, att hon ämnar säga: Nej, jag tackar! — ingenting mera, du! — när han bjuder upp henne.»
»Det undrar jag sannerligen ej på!»
»Gör du då det samma?»
»Naturligtvis. Den karlen kan ej ett ögonblick tvifla på orsaken, hvarför hederliga qvinnor draga sig för honom.»
»Ja, du kan göra hur du vill, Ingeborg, men sannerligen Ella får stöta sig med honom! Kom i håg, hur högt han står i samhället, hvilket inflytande han har, och att han är Gustafs förman! Gustafs befordran, framtid, vår hela ställning — skall Ella väl ha lof att sätta den på spel? Min man —»
»Augusta, anklaga ej din man för något så lågt som för lycksökeri och det till på en sådan väg!» afbröt Ingeborg med ovilja. »Ella är ej skyldig att ofira sin sedlighetskänsla eller att betvinga en naturlig afsky för lasten genom att dansa med en sådan person.»
»Nå, så får väl jag vara så mycket älskvärdare då,» sade Augusta med utmanande retsamhet. »Han dansar förtjusande, förer en så, att man känner sig säker och trygg för alla obehagliga händelser, och, som jag nyligen sade till Ella, män af hans skaplynne äro de älskvärdaste sällskapsmenni-skor. Och mig har han ej gjort något ondt.»
»Mer än du anar, tror jag,» mumlade Ingeborg, som rest sig och gått bort till sitt blomsterbord.
Det blef tyst i rummet en minut; då vände Ingeborg sig hastigt om mot sina gäster.
»Skulle ni båda vilja åka ut med mig? Jag har något att uträtta hos några stackars flickor, som — men det är ej fråga om att ge dem pengar.»
Augusta hade nämligen tagit ut sin börs ur muffen. (Forts.)
Från mitt fönster.
et är en halfmulen dag, blott några grader under nollan och fullkomligt lugnt. Marken är betäckt med en fots djup nyfallen snö.
Rimfrost betäcker träd och buskar, hvilket gifver en imponerande, högtidlig prägel åt landskapet.
En stor halmkärfve är uppsatt i en några, alnar hög gran och en mängd sparfvar flyga under gladt qvitter till och ifrån den samma.
Vid trädets fot och till hälften skyld af en nedhängande gren ligger en katt i afvak-tande ställning, färdig att kasta sig öfver den första lilla sparf, som omisstänksamt vågar sig fram att tillvarataga de korn, som ur kärfven fallit ned i snön. Men en annan iakttagare har märkt kisses onda afsigt. Det är en nioårig pilt. Han är ej sen att springa efter sin pilbåge, spänna strängen och försigtigt på tå, men med af ifver glödande kinder och tindrande ögon, smyga bakom misse. Katten håller nu synbarligen på att välja
sitt offer, ty många små sparfvar hoppa omkring i snön, flitigt upplockande kornen.
Kisse är riktigt »i valet och qvalet». Just nu står han i begrepp att kasta sig öfver den närmaste sparfven, då pilen kommer hvi-nande. Katten gör ett högt skutt och hastar med svansen i vädret och långa hopp bort från slagfältet. Gossen kastar pilbågen och förföljer hurrande fienden med snöbollar.
Du raske lille pilt, vakta dig att ej i en framtid spela kattens roll! Låt de svagare ostörda få njuta de håfvor, som blifvit dem beskärda! Blif nöjd med din lott och fika ej girigt efter det bästa! Det kan eljes hända, att du tomhändt blir bortjagad och ytterligare förföljd. Var nöjd med det lilla! Gå alltid glad och tacksam till ditt arbete och din enkla kost, liksom de små qvittrande sparfvarne till kärfven!
A—d.
Böra barn lyda?
Genmäle * i en uppfostringsfråga.
^Sj^en förträffliga uppsatsen i ofvannämda KlSJ ämne kan ej annat än väcka beundran ^^ och bifall. Dock ingifvet' det en viss förvåning, att en så högtänkt, ädel och verkligt djupsinnig förf. velat taga i öfvervägande en af samhälls- och familjeupplösaren Strindberg framslungad lärosats som den, med hvilken den ärade förf. inleder sitt ämne. Strindberg åsyftar aldrig annat än att lös-släppa mensklighetens onda böjelser och att redan hos barnet utplåna vördnaden för allt godt och heligt. Hvad skulle det väl blifva af barnen, om de i föräldrarna ej såge något annat än ett oheligt upphof till deras ofta nog sorgliga tillvaro på jorden? Menniskan är ju i försynens hand blott ett redskap till slägtets förökelse och upprätthållande, ej bör väl derför föräldrars förhållande till barnen vara nästan förödmjukande? De ha visserligen stora pligter mot de unga, men deras rättigheter böra ej heller vara allt för inskränkta. Framför allt måste far och mor vaka öfver, att barnens onda böjelser i tid varda för-qväfda eller, så vidt möjligt är, åtminstone förmildrade. Detta kan emellertid icke alltid ske utan maktspråk eller t. o. m. straff, då barnen ännu äro för små att fatta förnuftsskäl, eller i en ålder då de redan blifvit besmittade af dåligt sällskap eller onda läror. För mycken stränghet alstrar hyckleri och falskhet; men om barnet ej ger vika för föreställningar och förnuftsskäl, ja, hvad medel återstår väl då annat än att låta dem erfara, att på synd följer straff af ett eller annat slag, vare sig att de beröfvas ett nöje, en fördel eller den ömhet de förut fått åtnjuta...? Det finnes barn så skeptiska och hånande af naturen eller ock förhärdade af ondt inflytande utom hemmet, att de vänjas vid eller skratta åt föräldrarnas »predikningar», som de pläga kalla hvarje vädjande till deras bättre känslor, och hvilka hvarken röras af en mors tårar eller en fars med sorg blandade vrede öfver deras fel och förvillelser. De sorgliga exempel vi haft på stöld i skolor, älskogslek mellan skolbarn, dryckenskap, cigarrökning och andra ännu värre hemliga olater att förtiga vittna sanner-
* Flere uppsatser angående den af fru Elna Tenow framkastade frågan hafva ingått till Eed. Vi skola efter hand införa dem, men vilja, då uppsatserna härröra från »skilda läger», på förhand förklara, att | vi ställa oss fullt neutrala. Red.
ligen antingen om slapphet i uppfostran, vår demoraliserande tidsandas förderfliga inflytande eller dålig lektyr à la Strindberg och hans gelikar. Barn äro ty värr inga englar, som kommit ned på jorden för att förljufva föräldrars lefnad; är det ej då dessas pligt att med hvarje tjenligt medel söka befordra kommande generationers framåtskridande i moralitet och humanitet? Kan detta mål vinnas genom mildhet, föreställningar och goda exempel, så vore det ju bäst. Men monneicke barnen, liksom plantorna i växtverlden, genom sin högst skiljaktiga natur och egenskaper fordra olika, fast än för hvar och en passande behandling, om de skola kunna utvecklas på bästa sätt?
Strindbergs joller om, att höflighet mot föräldrar eller andra menniskor skulle vara slafveri, är ej värdt att taga i betraktande. Hvad skulle väl sammanlefnaden blifva, om tjenst-aktighet, höflighet och förekommande artighet slutligen vore endast en tradition? Vänlighet och deltagande för andra utgöra ju det rätta kännetecknet på en sant bildad och hjerte-god person, och denna sanning kan ej för tidigt inpräglas hos de små, oftast rätt egoistiska och sjelfsvåldiga menniskoämnen, som kallas barn.
Förlåt, ärade medarbeterska i Idun, om jag på minsta sätt missförstått er eller stött eder för hufvudet! Ni står så högt öfver mig som skriftställarinna, att jag endast kan försvara min förvägenhet att ingå i diskussion med eder genom att anföra, att jag varit i tillfälle till rätt mycken praktik i barnuppfostran. Med utmärkt högaktning
B. S.
Hemma och ute.
Förlofningen mellan prins Oscar och fröken Ebba Munck har nu blifvit verklighet. Den tillkännagafs i går söndag å Stockholms slott. De båda nyförlof-vade medfölja i dag h. m:t drottningen på hennes resa till England.
Drottningen afreser i dag måndag med extratåg kl. 4 e. m. till England. H. m:t, som uppvaktas af hoffröken Märtha Eketrä och kammarherren von Stockenström, åtföljes af prins Oscar och fröken Ebba Munck. För reseturen redogjorde vi i förra numret.
Riksdagen har åter sammanträdt, och sedan nu genom högsta domstolens utslag 22 protektionister blifvit insatte på Stockholmsbänken, ter sig denDa riksdag öfvervägande protektionistisk. Följden häraf blir antagligen, att det hittills följda s. k. frihandelssystemet kommer att utbytas mot ett genomfördt tullskyddssystem, särskildt hvad angår tull å spanmål, i främsta rummet råg. Den Themptanderska ministären har som bekant redan för någon tid sedan inlemnat sin afskedsansökan och hittills qvarstått. mera som en s. k. expeditionsministär. Hvilken som skall träda i spetsen för den nya, den protektionistiska ministären, är, då detta skrifves, ännu ej kändt, men man tager för gifvet, att det blir ingen mindre än h. högv. erkebiskop Anton Niklas Sundberg. Må hända är detta redan afgjordt, då detta nummer kommer i våra ärade läsarinnors händer.
I alla händelser motses naturligtvis resultatet af denna riksdag med stort intresse. I korta notiser skola vi meddela våra läsarinnor det allra vigtigaste af hvad som vid den samma kan komma att tilldraga sig.
Doktor M. Salin, den kände och framstående läkaren, ämnar företaga en några veckors studieresa till England och Skotland. Han afreser i dag måndag, inbjuden af h. m:t drottningen att åtfölja det extratåg, hvarmed hon afreser till utlandet.
Nordiska museet. Till förmon för Nordiska museets byggnadsfond kommer inom kort att anordnas en storartad bazar, i sammanhang med hvilken d:r Hazelius lär ärna utgifva en ny publikation af samma slag som »Saga». Den nya publikationen, hvars n amn blir »Runa», har att mote bidrag från flere bland nordens mest framstående skalder och förfat-
31
Källa: Project Runeberg ·
